Sune William Ringström spelar Sune i ”Sune i fjällen”.
Det har gjorts filmom familjen Andersson många gånger. Nu beger de sig till fjällen tillsammans med familjen Blixt.
Idén kommer från Sune som är rädd för att hans kompis Sofie ska bli kär i annan kille, förslagsvis då sportnörden Santos.
Gillar du att se Rudolfgöra bort sig, se människor dratta på ändan och inte har några krav på att det ska finnas ett manus så är det här absolut rätt film för dig.
För det känns som en produktion där sketcherna avlöser varandra utan inbördes samverkan. Och allt är definitivt inte roligt. De finns också figurer som inte alls tillför någonting till handlingen. Det blir slapsticks som jag i och för sig förstår kommer att roa många barn som hoppas att vuxna ska göra bort sig.
Jag tycker också att Sune själv är lite för elak i sin kamp för att behålla epitetet tjejtjusare. Han tar till ren mobbning och det känns väldigt otidsenligt.
Nu kanske jag verkarnegativ och det är precis vad jag är också – fastän det lackar mot jul och allt. Det beror sanningen att säga mest på att Morgan Alling spelar pappa Rudolf. Jag har svårt för honom och sitter fortfarande och jämför honom med Peter Haber som gav Rudolf ett helt annat djup till sitt misslyckade liv.
William Ringström är fortfarande söt som socker i sin Sune-roll. Men han verkar också lite trött på uppdraget att leverera ordvitsar.
Roligast är annars Håkan-Bråkan och hans kamp att hitta det hemska snömonstret Snöras som det varnas för. Jo, han läser ut det som att det är något som ska ”snöras” …