Ett av alla de Instagram-konton som jag följer är ett med historiska foton. Det brukar vara en eklektisk mix som dyker upp. I onsdags var det en bild tagen femton minuter efter att Little Boy exploderat över Nagasaki. Hiromichi Matsuda tog den från marken, mindre än en mil från staden. Svampmolnet hänger i luften och ser fortfarande ut att växa, på väg att svälja allt ljus.
I kommentarerna väller ett nytt mörker sig ut. Vad jag inte visste var att det finns de som hävdar att atombomberna över Japan är fejk. En konspirationsteori som är minst sagt... intressant. Även objektiva sanningar är tydligen bränsle för dessa människor. Den här med att skapa sina egna sanningar, oavsett fakta, frodas helt klart. The Donald har spritt sin kompost över den åkern och idiotin spirar som aldrig förr.
En del av kommentarerna är, helt riktigt, sorgsna över det enorma mördandet som atombomberna gjorde. Somliga kallar det för ett krigsbrott. Andra hävdar att det var nödvändigt för att rädda amerikanska liv (den officiella linjen). En kommentar jag snubblade över var från Mellanöstern som höll med om att det var ett krigsbrott... till skillnad från förintelsen.
Redan innan dagens första kaffekopp har samtidens mörker fallit. Jag tänkte åka och bada. Nu har jag bara lust att slå någon. Så funkar det. Och varför man måste bada hela tiden är på grund av värmen, som forskare säger till stor del beror på den globala uppvärmningen. Något som så klart också förnekas av dessa faktaresistenta kretiner.
Helt säkert är det så polariseringen fungerar: varför ska jag uppföra mig civiliserat mot apor? Och någonstans, säkert inte långt bort, sitter en sådan apa vid frukostbordet, med sin kaffekopp, och svär över alla politiskt korrekta rövhål som tror de är bättre än alla oss andra.
Det här kommer sluta toppen.