Olga Kurylenko som Ophelia och Rowan Atkinson som Johnny English.
För mig är Rowan Atkinson alltid lika med Mr Bean. Du kanske känner till den där otursgubben som figurerade i en egen tv-serie på 90-talet. Detta trots att det här är en tredje filmen i serien om den osannolikt klantige agenten Johnny English.
Han kallas återigen in under regeringens fanor. En brittisk premiärminister som spelas av Emma Thompson kan naturligtvis aldrig bli fel. Och likt under nutidens kaosartade Brexit-tid så utsätts politikern i den här filmen för ovanligt svåra plågor.
London utsätts nämligen för cyber-attacker som lamslår hela den engelska huvudstaden.
Inte minst avslöjas hela den brittiska agentkåren, även dubbelnollorna. Den ende som återstår är förstås Johnny English. Ska han kunna stoppa den mästerliga hackaren som inte bara hotar öriket utan i förlängningen även hela världen?
Det blir förstås mycket Mr Bean av det. Och jag skrattar faktiskt högt åt en del av scenerna.
Inte minst när han stimulerad av en uppiggande drog startar värsta Travolta-dansen på ett disco. Men har du inte sett ”Saturday Night Fever” blir det förstås inte lika roligt …
”En handling som är lika okoncentrerad som en unge som hellre vill springa ut från salongen och köpa mer popcorn än att sitta still.
Lite kul är det också att Johnny English tackar nej till alla sorters nymodigheter. Han vill istället ratta sin Aston Martin och använda gamla telefonkiosker för viktiga meddelanden.
Men som helhet är det förstås väldigt banalt. Mycket dratta på ändan-skämt och en handling som är lika okoncentrerad som en unge som hellre vill springa ut från salongen och köpa mer popcorn än att sitta still.
Även om den metaforen kanske ändå blir lite fel. För jag är säker på att det just barnen som kommer att ha mest glädje av det här.
Rowan Atkinson är som sagt sig lik. Emma Thompson är lika bra som vanligt och därför blir det två stjärnor i betyg istället för en.