John Krasinski och Noah Jupe i "A quiet place".
Jag sitter direkt och tänker på den första Alien-filmen och deras mest kända tagline: ”I rymden kan ingen höra dig skrika”.
Fastän att det här är precis tvärtom: ”På jorden kan alla höra dig skrika”.
För det börjar precis på det sättet. Vi förstår direkt att det finns något ondskefullt där ute i naturen som bara väntar på ett oväntat ljud.
Människosläktet är med andra satt under attack. Det handlar om blinda varelser, stora likheter med Aliens-monster, som bara väntar på att få sluka de arma personerna som fortfarande har ett liv.
Dessutom är det barn inblandade, vilket gör det hela ännu värre.
Vem kan tvinga ett barn att inte få ta med sig sin älsklingsleksak fastän den har ett hjärtskärande ljud.
Det känns också direkt i de första scenerna att det här inte kommer att sluta bra.
Och det är faktiskt väldigt sällan jag hoppat till så ofta i biofåtöljen.
För det finns många överraskningsmoment i den här produktionen.
Det är också skickligt filmat. Sällan har orden ”tystnad-tagning” fått en så viktig betydelse. Bara att se de barfota människorna smyga sig fram gör att det knyter sig i magen.
Emily Blunt och Millicent Simmonds spelar två av rollerna.
Det handlar annars om en familj, föräldrar och tre barn som överlevt den första tiden. De söker sig sedan en fridfull, eller snarare tyst, plats för att överleva.
Samtidigt finns där problem inom familjen. Jag kan inte avslöja för mycket men speciellt förhållandet mellan far och dotter är lite ansträngt.
Det finns saker som inte sägs rent ut och det skapar frustration – och det är inte lätt att hålla truten när du blir aEmily Blunt spelar mamman och hon gör det verkligen på ett sätt som imponerar utan att behöva ett manus att förlita sig till. För det handlar mycket om teckenspråk för att kunna visa sina känslor och förstås - rädsla.
En stark kvinna i en ytterst obehaglig situation som får oss att förstå skräcken i ordets rätta bemärkelse.
John Krasinski som också regisserat och skrivit manuset försöker göra pappan till en trygg person som verkligen vill skydda sina barn. Och visst lyckas han med den gestaltningen även om det ibland känns som att han skulle ha kunnat visa mer empati istället för handlingskraft.
Jag tycker också om barnen, inte minst Millicent Simmonds som spelar storasyster Regan.
Noah Jupe som lillebror Marcus är också en person som det är lätt att känna för.
Så vill du bli skrämd, och få mardrömmar, så är det här absolut rätt film.
Till sist säger jag bara som Francois Bronett: Största möjliga tyssstnad!
För Gud nåde den som prasslar med popcornen när det är som mest spännande. Då är jag rädd att ett monster invaderar salongen …