I skarven mellan 2018 och 2019 landade ett tillsynes alldeles vanligt mail i Norrans inkorg. Ett pressmeddelande, som berättade om en ny satsning i Skellefteå – Wunderbalen. Den som klickade sig vidare kom till en hemsida som detaljerat berättade om festligheterna som skulle äga rum i Skellefteå 15 till 17 februari. En hyllning till doftgranen, älskad och hatad del av bilkulturen. Fyrverkerier varje kväll klockan 21, och fullspäckat med entusiaster och försäljare, allt arrangerat av Skellefteå kommun.
Lite längre ner på hemsidan, i liten grå text syntes orden: "Hela denna hemsida är ett konstprojekt. Skellefteå Kommun har faktiskt ingenting med denna hemsida att göra."
Någon Wunderbal ska inte Skellefteå kommun arrangera, istället är det en fiktiv festlighet skapad av konstnären Katrina Tapio.
– Detta är vad man kan kalla interaktiv konst, hemsidan är full med länkar, knappar, information och allt möjligt annat som publiken kan utforska. Det går att dela på facebook, det går att vinna biljetter. Och ja, det är faktiskt några stycken som har blivit skickade äkta Wunderbalen-biljetter, säger hon.
Hur länge det pågår är i nuläget oklart, och beror på vilka reaktioner hon får.
– Nyckeln inom konceptuell konst är givetvis att arbeta med ett koncept snarare än verkliga material. Dessutom, utan att lägga till texten längst ner på hemsidan, så hade detta kunnat uppfattas som bedrägeri eller "fake news" snarare än konst, vilket vore beklagligt, fortsätter Katrina Tapio.
Men vad är då syftet med att skapa illusionen av ett evenemang, utan att skapa själva evenemanget?
– Det är ett experiment inom marknadsföring, för att se hur verkligt ett koncept går att göra utan att faktiskt skapa det. Frågan är ju om det verkligen kommer att vara fyrverkerier i stadsparken varje kväll 21.00 mellan den 15 och 17 februari? Hur långt kan man dra det? Kommer folk kanske att samlas där, kan detta bli en riktig festival? Det är bara några av frågeställningarna jag försöker undersöka.
Katrina Tapio har studerat konst större delen av sitt liv, bland annat på Nordiska konstskolan i Karleby. Nu bor hon i Nya Zeeland och själv har hon ingen koppling till Skellefteå, där hennes wunderbal äger rum.
– Jag har aldrig ens varit där. Men det verkar vara en trevlig stad, så jag kommer nog dit så småningom.
Men varför har du byggt ditt konstprojekt kring Skellefteå?
– Historien om Wunderbaumfestivalen kom till mig i en dröm; att jag var ute på bilresa på väg till Wunderbaumfestivalen i Skellefteå. Jag vet inte varför det blev så, drömmar är märkliga.