Skicklig. Moon Safaris gitarrist, Pontus Åkesson.
Sedan starten 2003 har Moon Safari gett ut fyra fullängdsalbum, två livealbum och spelat i fler länder än många får möjlighet att resa till under en livstid. Bandets progressiva rock har helt enkelt gått hem ute i stugorna och i världen. Och det är inte så konstigt egentligen då Moon Safaris spelskicklighet, intrikata låtarrangemang och sångharmonier förvaltar arvet från progressiva giganter som Yes och Genesis på ett föredömligt vis. På gott och ont är Moon Safari den yttersta motsatsen till punkmusik.
Spelningen på Nordanåteatern, som arrangeras av bandet själva, är ovanlig på det sättet att Moon Safari väldigt sällan spelar i Skellefteå (senast var hösten 2012). Det verkar dock som att den lokala publiken törstat efter lokal progressiv rock då det är nära nog fullsatt i Nordanåteatern när bandet äntrar scenen.
Något nytt spår från en kommande skiva, lite äldre material och en del a cappella är vad publiken bjuds på under den nästan två timmar långa konserten. Och de bombastiska refrängerna, tvära rytmiska kasten och det stundtals snuskigt tekniska finliret går hem hos åhörarna som inte bara kallar in bandet för ett extremt långt extranummer, de ger dessutom en lång stående ovation när konserten är slut.
Det är uppenbart att bandets medlemmar njuter av att spela på hemmaplan igen. Sångarna Simon Åkesson och Petter Sandström är de mest utåtagerande men även gitarristen Pontus Åkesson, keyboardist Sebastian Åkesson (ja, de tre Åkesson är bröder), basisten Johan Westerlund och det nya tillskottet i trumslagaren Mikael Israelsson har genuint roligt när de spelar och det smittar av sig. Moon Safari borde bevisligen spela hemmavid något oftare.
Dennis Fahlgren
På gott och ont är Moon Safari den yttersta motsatsen till punkmusik
Skönsjungade. Simon Åkesson behärskar både sång och synthesizer
Inlevelsefullt. Sångaren och gitarristen Petter Sandström.