På Västerbottenteaterns caféscen tar Yolanda Aurora Bohm Ramirez plats just efter klockan 19 på onsdagen. Hon beskriver sig som föreläsare, poet, transaktivist, spoken word-artist, jonglös, nörd och ungefär ett pärlband av ytterligare epitet som spänner mellan det politiska och poetiska, mellan humor och tragik, ord och galaxer.
Och det är också vad som sker på scenen. Hon utgår från sin debutbok "Ikon" som skildrar barndomen i orten, rasism, könsidentitet, kroppen och kärlek.
– Det är den första boken med spoken word-poesi som ges ut av ett större förlag, vilket känns stort. Jag skriver om queerheten, om migration, om döden, säger hon.
Hon berättar om hur det är att vara uppvuxen med katolicism, men också kommunism nära inpå.
– Det är speciellt att ha ett katolskt arv och vara queer. I populärkulturen skildras ofta dystopier som ligger i framtiden, men jag tänker att vi just nu lever i en dystopi – i alla fall från ett kommunistiskt perspektiv. Många kommunistiska samhällen har fallit, och nu rör vi oss i en postapokalyptisk värld. Det är en fascinerande tanke, säger Yolanda Aurora Bohm Ramirez.
Dikterna avlöser varandra, och humor blandas med blodigt allvar. När hon tackat för sig dröjer sig en stor del av publiken kvar för samtal om skrivande, identitet och aktivism.
– Tack för det här, och tack för att jag fick dela den här kvällen med er, avslutar Yolanda Aurora Bohm Ramirez.