Thomas Andersson har kämpat länge för spelmannen Johannes Renströms upprättelse, nu är det dags för tre hyllningskonserter.
Regnet ligger i luften över Bygdsiljum. Infarten till en av stugorna pryds av en liten, vit fiol och innanför ytterdörren är instrumentet lika närvarande. På väggen, på en byrå, i fodral – de finns överallt, som en ständig påminnelse om vem som bor på platsen. Thomas Andersson, spelman och berättare, tittar ut över Stora Bygdeträsket och tar en klunk ur sin kaffekopp.
– Jag spenderar så mycket tid som möjligt här, det är här jag brukar öva på mina manus och skapa nya berättelser, säger han.
Han är lika synonym med muntligt berättande som med sin folkmusik, och har en bakgrund i allt från folkmusikgruppen Burträskara till soloföreställningarna "Legender" och "Finnforsrövarna". Nästa fredag tar han sig an något mycket mer personligt – en hyllningskonsert för spelmannen Johannes Renström.
– Första gången jag hörde talas om honom var i högstadiet, jag har vuxit upp med historier om honom, hans musikalitet och fantasteri. Han var en otroligt skicklig musiker, så skicklig att berättelserna om honom levt vidare in i vår tid, säger Thomas Andersson.
Under konserterna kommer Thomas Andersson bjuda på anekdoter från spelmannen Johannes Renströms liv.
I 1800-talets Västerbotten existerade Johannes Renström. Han tillhörde de samer som levde i utkanten av Skellefteå, utblottade och ofta kringresande. Med sig hade han sin fiol, och med den förtrollade han allt från hela flottarlag till förbipasserande. Allt fick ett sorgligt slut på ett bröllop i Bygdeå 1886.
– På en av sina vandringar hamnade han på ett bröllop där han stämde in i dansmusiken, och i kraft av sin förmåga också rent ut sagt tog över showen. En av de andra spelmännen blev arg över detta, och det slutade med att han sparkade ihjäl Johannes Renström, säger Thomas Andersson.
Han avled någon timme senare, och begravdes utan någon ceremoni på en avlägsen del av kyrkogården. Johannes Renströms livsöde har berört Thomas Andersson hela hans liv, och för några år sedan bestämde han sig för att agera. Engagemanget har resulterat i en minnessten på Bygdeå kyrkogård, som restes för bara två veckor sedan, och minneskonserten som fått titeln "Hög tid".
– Jag blir rörd och gripen när jag tänker på det. Att han ska få upprättelse, efter alla dessa år. Det är vackert, säger han.
13 september intar Johannes Renströms minne Nordanåteatern, för att dagen efter spelas i en annan version i Bygdeå och sedan i Umeå. Trots det mörka slutet på hans 29-åriga liv handlar det inte om någon begravningsstämning, menar Thomas Andersson.
– Vi har bjudit in musiker som har en traditionskoppling till hans musik, eller en etnisk koppling. Jag tror och hoppas att det kommer att vara fint och värdigt, säger han.
"Jag hoppas att det blir en fin och värdig kväll", säger Thomas Andersson.
På scenen kommer bland annat J.P Nyströms, Leif Stinnerbom, Lars Lustig, Maria Jonsson, Jörgen Stenberg och Katarina Barruk att stå.
– Det blir allt från sydsamisk poesi med Katarina Barruk till sväng med J.P Nyströms, nyckelharpa och folkmusik. Alla kommer att berätta om sin koppling till Johannes Renström, och jag kommer bidra med anekdoter och historier.
Där finns också ett ställningstagande, en uppmuntran till reflektion. Spelmannens död var inte ett våldsdåd sprunget ur stundens hetta, utan ett resultat av rasism mot samer.
– Det bottnar i rasism, och även om det har blivit bättre så finns fortfarande det arvet kvar. Och det vill vi uppmärksamma. Jag tror också att historiska händelser som denna har något att säga oss moderna människor, säger Thomas Andersson.