Ana Alcaide kom från Spanien till Sverige för att plugga biologi men upptäckte nyckelharpan, som hon först använde för att spela egen gatumusik i Toledo. Hennes tidigare skivor har varit präglade av spansk och sefardisk (de spanska judar som fördrevs 1492) tradition, men på den här plattan har hon förflyttat sig ända till Java.
Även om hon skrivit de flesta melodierna själv får musiken en klar indonesisk prägel genom medmusikanterna på bambuflöjt, cittra och olika slagverk. Det är mestadels stillsamt, meditativt. På den låt jag tycker är mest intressant hörs mungiga och vad jag trodde var javanesisk gamelan, men det visar sig vara det nyskapade instrumentet hang och nästan ingen nyckelharpa.
Ulf Torstensson