Tråkigt. Seth Rogen och Rose Byrne har det jobbigt i ”Bad Neighbours”.
Jag kategoriserade det här som en komedi. Med andra ord borde jag ha fått tillfälle att skratta några gånger.
Men sanningen är en annan. Jag sitter inte ens och drar på smilbanden en enda gång. Det är egentligen bara tråkigt från början till slut.
Och det är väl det som ”Bad Neighbours” egentligen försöker beskriva. Att när du skaffat villa, barn och bil då är allt det roliga slut. Livet blir enda lång och trist promenad mot döden.
Det handlar om Kelly och Mac som flyttat in i ett lugnt förortsområde. De är på ytan ganska förstående, välkomnar till och med ett homosexuellt par med ett hjärtligt hej, hej, när de spekulerar på grannhuset.
Men i stället blir det en studentförening som flyttar in. Och då ska Kelly och Mac visa att det inte alls är så gamla, de har ju inte ens fyllt 30, och partar loss på lite psykedeliska svampar och röker lite gräs.
Fast snart upptäcker de att killarna, för det är ju förstås en manlig förening, håller babyn vaken på nätterna och en strid, eller snarare ett krig, börjar för att stoppa festerna.
Det här känns ungefär som ”American Pie 15” och inte ett enda försök till skämt känns nytt.
Det är med andra ord mycket prat om sex och för amerikaner kanske det räcker med att använda könsbeskrivande ord för att det ska skrattas.
Jag har större krav än så för att ha kul. Dessutom är kvinnosynen så oerhört förlegad att jag stör mig på det också.
Finns det då inget positivt att skriva? Jo, att den lilla babyn är otroligt gullig.
Det är med andra ord mycket prat om sex och för amerikaner kanske det räcker med att använda könsbeskrivande ord för att det ska skrattas.
