Att Pink är uppenbart cool och musikalisk är svårt att förneka. Sedan 2000 har hon varit en stabil popsuperkraft att räkna med, alltid med en rockpopig, befriande kaxig singel i rockärmen. Dessutom står hon för en typ av tillgänglig feminism, en uppmuntran till girl power likt Spice Girls höga sparkar.
Som bäst är hon därför i låtar som "Get the party started" och "U+ Ur hand" – två glittriga långfingrar till allt och alla.
På hennes sjunde fullängdare "Beautiful trauma" har arga hits fått stå tillbaka till förmån av ett lägre tempo och väldigt mycket besjungen olycklig kärlek.
Det innebär ett antal fina powerballader, som flitigt spelade "What about us", men det känns också lite slätstruket. Jag saknar nävar, fest och bra dansmaterial.
Med det sagt så glimrar det ändå till ibland, som när tempot höjs i titelspåret "Beautiful trauma" till exempel. Eller i de maffigaste refrängerna, när hennes glaskrossande stämma får spela huvudrollen.
Men de där skimrande fuck you-fingrarna, de saknas fortfarande.