Jag vet inte mycket om Eva Nykvist från Göteborg, men låtarna på denna debutplatta handlar mer om tandemrollator och att bli tant än dagisskjutsningar och tonårsproblem. Hon både sjunger och komponerar utmärkt och hela produktionen är mycket välgjord med ett varierat komp med många olika instrument.
Texterna är självbiografiska, till exempel om att bli dissad på arbetsförmedlingen, varvat med mer poetiska inslag som i titelmelodin. Den långa "Flykten från Sverige", den enda låten hon inte skrivit själv, byter perspektiv på flyktingmottagandet och ger mig tårar i ögonen. Mina associationer går till proggklassiker som Ulla Sjöblom, Dan Berglund och Jan Hammarlund, inte deras röster men känslan.
Ulf Torstensson