Det jobbigaste för kvällen tyckte Anna Kuhmunen var när författarkollegan Leila Nutti föreslog att Anna skulle läsa upp en dikt hon skrivit, och som finns publicerad i boken.
Den inledande meningen ovan är tillika den första meningen på bokens baksida. Če är ett nordsamiskt inkallningsord, och boken visar upp hur renvallarhunden användes förr och idag. Det är en lättläst och rikt illustrerad bok, full av bilder på såväl fyrbenta som människorna runt omkring dem.
Författarna menar att det finns en hel del litteratur kring den samiska kulturen, många med speciella inriktningar och ofta nämns renhundar i något sammanhang, men då bara som en liten smakbit. De har intervjuat mängder av hundägare för att höra historier och hundens betydelser för renskötseln.
– Vi ser en trend i att yngre personer i vår ålder att fler och fler använder hundar. Vi har spekulerat mycket kring vad det kan bero på, och en del är att många kanske har insett att motorfordon inte klarar av hundens jobb. Även sociala medier där man ofta lägger ut bilder när man är ute i skogen, och då gärna där hunden är med. Då kan det förstås göra att andra också känner ännu mer att de också vill ha en hund, säger Leila Nutti.
Författarna Leila Nutti och Anna Kuhmunen har båda ett stort hundintresse även privat. ”Jag fick min första hund när jag var tio år gammal då jag ville träna agility, för det höll tjejerna på med i min skola. Jag skaffade mig en karelarblandning, så ni kan tänka er att min agilitykarriär blev väldigt kort”, berättar Anna.
En stor skillnad är att förr var det mer att man skaffade en hund och bestämde vilken funktion den skulle ha, oavsett om den hunden hade rätt förutsättningar för det. Fungerade det dåligt så ansåg man bara att hunden var oduglig, istället för att se om den kunde passa bättre inom ett annat område i renskötseln, något som blivit betydligt bättre idag.
– Jag som till exempel har en bordercollie. Det är helt emot hennes kultur att springa och skälla samtidigt, så jag har helt enkelt fått släppa den biten, säger Anna Kuhmunen.
"Så vi har även varit lite smygpolitiska och gjort några små statements i boken."
Delar av boken är översatt till både nord-, -syd och luleåsamiska. Drömmen finns också att nå längre än så.
– Vi har försökt tänka också att boken ska kunna köpas utanför Sapmi. Att det finns jättemånga som har lapphundar i Sverige och Norden som är intresserade av ursprunget till vad hundarna är avlade för. Så vi har även varit lite smygpolitiska och gjort några små statements i boken, som till exempel att man inte använder ordet lapp idag. Att man skulle önska att hundarna kallades renvallare eller något sådant istället, säger Leila.