Det har snart gått nio månader sedan Dennis Johansson plockade famnen full av ved och sprang mot det sista momentet på ett nästan 40 dagar långt äventyr. Efter en lång finaltävling, där han både haft överlägsen ledning och tappat allt, såg han att Annki Nilsson börjat tända sin eld.
Han såg också sin egen seger.
– Jag tänkte bara att jag hade gjort det där så många gånger, det där är mitt paradnummer – det där kan jag. Jag är född med att göra eld, jag kan inte misslyckas.
Med tunnelseende och ryggmärg gjorde han upp sin sista eld i Haparanda skärgård, segerviss redan innan första gnistan.
– Absolut. Jag vet hur svårt det var att hålla i tändstålet eftersom adrenalinet bara rusade i kroppen. Jag kände inte om jag brände eller skar mig, jag skulle bara vinna. Det fanns bara ett mål och det var att få snöret att brinna först.
Han beskriver känslan när de tidigare deltagarna omfamnade honom som underbar, känslan efter att finalavsnittet sänts går närmast att beskriva som en lättnad.
Efter att ha synts på tv första gången i slutet av mars har Skellefteåbon varit tittarfavorit och nu kan han äntligen plocka fram den gömda statyetten. Nu är han inte bara "Robinson-Dennis". Han är "Robinson"-vinnare.
– Ja äntligen, det ska bli så himla kul. Jag håller på att renovera i källaren och har byggt en hylla i biorummet där den ska få sin plats. Jag var tvungen att bygga en bokhylla efter statyetten (skratt).
Var har du gömt den?
– Jag har fått turas om att gömma den på olika ställen när vi har haft svärföräldrarna och vänner på besök för att de inte ska hitta den (skratt). Den har legat i sovrummet, högst uppe i en garderob – under några jaktkläder där jag vet att ingen brukar vara och kolla.
Han har tidigare sagt att han och sambon Ida ska ställa till med en stor bröllopsfest för segerpengarna, men pandemin har tvingat paret att vänta. Direkt efter segern i "Robinson" valde han också att vänta när han skakig och euforisk, med en påse chips i handen, fick sin telefon.
– Jag valde att inte ringa då utan gjorde det senare under kvällen på hotellrummet när allt hade lugnat ner sig. Då tog jag mig tid och prata, det var så skönt att äntligen få höra Idas röst igen, berättar Johansson, som brottats med hemlängtan under tävlingen.
Hur var det att ringa?
– Ja, det var den största vinsten nästan. Vi skulle träffas med alla gamla deltagare på hotellet efteråt men jag kom säkert en halvtimme för sent eftersom jag suttit i telefon med henne.
Avslutningsmiddagen i Haparanda blev inte särskilt långvarig för "Robinson"-vinnaren.
– Det var jätteroligt, men vi som hade varit i finalen var ganska trötta och slutkörda. Det blev en tidig kväll, jag åkte hem tidigt dagen efter för att ta mig hem.
Du ville bara hem?
– Haha. Jag skulle bara hem till familjen.
När 33-åringen får frågor om specifika stunder eller saker han sagt får han svårt att minnas.
– Det är helt sjukt, det är så mycket jag säger i tv som jag inte minns har hänt. Mycket av det goda minns jag, men stunderna där man fryste och var hungrig minns jag inte så mycket – det har jag förträngt, säger han.
Nu har han i alla fall en "Robinson-statyett" hemma som påminner om det viktigaste.
– Jag tycker att vi har gjort det bra vi tre som tagit oss till final, vi har bara spelat på olika sätt för att ta oss dit. Jag tycker det är helt rätt personer som var där, jag är glad över att vara där med dem.
Efter att finalen sänts på söndagskvällen kunde Dennis till slut fira ihop med sin fästmö Ida samt nära och kära. På sociala medier strömmade grattishälsningar in och när Norran når honom tackar han för all kärlek han fått.
Han delar också med sig av en bild från firandet efter finalsändningen: