Trogen. Jonas Rönnberg besöker den skivbutik som var först med att ta in hans skivor.
När Norran möter Jonas Rönnberg, 24 år, på ett kafé på Södermalm i Stockholm är han trött och lite förkyld. Under de senaste veckorna har han varit på resande fot i princip varje dag. Tyskland, Polen och Japan är några av de länder han besökt.
– Japan och Tokyo var riktigt nice. Jag funderar nästan på att flytta dit. Man blir så otroligt bra omhändertagen när man är där och spelar också, säger han lättsamt.
Det är bara några dagar innan P3 Guld 2015 (läs: i kväll) ska arrangeras och i kategorin "Årets dans" återfinns Jonas Rönnbergs grupp Ulwhednar, som han har med vännen Abdulla Rashim. Övriga nominerade är Baba Stiltz, Cazzette, La Fleur och Rebecca & Fiona. Hur det kommer sig att just Ulwhednar, som spelar mörk, experimentell techno (som en musikrecensent beskrivit med följande ord: "Känns som ett passande soundtrack till en värld som, politiskt och miljömässigt, är på väg mot katastrof") blivit nominerad är lite av en gåta. Även Jonas Rönnberg själv är förvånad, men glad.
– Helt ärligt så är det sjukt konstigt att vi har blivit nominerade, för det är ju inte precis som att vi gör sådan musik man har händerna i luften och dansar till. Men det känns skitroligt såklart.
Ulwhednars skivor ges ut via Northern Electronicssom startades och drivs av Abdulla Rashim. Han sköter även den elektroniska delen av musiken medan Jonas Rönnberg spelar instrumenten som används.
– Abdulla är duktig på att bygga saker i datorn medan jag river av instrumenten. Och sedan sitter vi och dricker kaffe och käkar bullar medan han klipper ihop låtarna i datorn. Vi komplimenterar varandra väldigt bra.
Jonas Rönnberg berättar att hans musikintresse kom tidigt. Uppvuxen på amerikansk hiphop, black metal och rock började han försöka skapa sin egen musik. Men vilken nisch eller genre han skulle satsa på var oklart fram till för bara två år sedan.
– Jag satt i min lägenhet här i Stockholm och hade hur många instrument som helst nedpackade i flyttlådor. Jag tog aldrig tag i att packa upp alla utan bara några timmar innan jag skulle ta nattåget till Skellefteå tog jag upp några och började spela in en låt. Sedan satt jag och jobbade med den hela resan.
Det var även då som Varg, Jonas Rönnbergs soloprojekt, föddes. Musiken han gör på egen hand skiljer sig mycket från Ulwhednars låtar och själv beskriver han den med följade ord: "Slarvigt, stökigt och väldigt improviserat". Det är också med Varg som han främst turnerar. Snart väntar en ny turné i Japan och därefter en miniturné i USA. I det förstnämnda landet börjar framgångarna att växa, så pass mycket att Jonas Rönnberg numera blir igenkänd på offentliga platser. Fast i hemstaden Skellefteå däremot är det nog få som hört talats om vare sig Ulwhednar eller Varg.
– Det är väldigt surrealistiskt att bli igenkänd i Tokyo, medan få personer i Skellefteå har nog koll på vad jag gör. Fast jag kan samtidigt tycka att det är rätt skönt att det är så också. För övrigt är mina två spelningar i Skellefteå de enda gångerna jag varit nervös inför att spela.
Hur kommer det sig?
– Om man åker till ett helt annat land för att spela är publiken där för att se Varg, men om jag spelar i Skellefteå är folk troligtvis där för att se Jonas Rönnberg.
Jonas Rönnberg fortsätter sedan med att berätta att han saknar Skellefteå och att han haft planer på att flytta tillbaka. Det som sätter stopp är logistiken.
– Jag spenderar redan så mycket tid på flyg och flygplatser att det inte skulle gå. Då skulle jag aldrig få vara hemma. Det är nog det bästa med Stockholm, att det är så lätt att lämna landet.
Händer det att du blir trött på att resa så mycket?
– Näe, jag älskar att resa och få uppleva nya platser. Det är nästan det bästa med hela grejen. Det enda jag inte gillar är att sitta på flygplatser och gå igenom säkerhetskontroller. Mina väskor blir också nästan alltid bombskannade eftersom jag har så mycket elektroniska prylar i dem. Sedan är mina instrument vanligtvis hemgjorda så säkerhetsvakterna blir ofta väldigt förvirrade. Men jag ska inte klaga, jag få göra och leva på det jag älskar mest av allt.
Har du något du fortfarande drömmer om att göra?
– Jag skulle väldigt gärna vilja göra filmmusik. Ljudsätta en dans- eller teaterföreställning direkt från scenen vore också jätteroligt.
Kanske soundtracket till en domedagsfilm?
– Ja, exakt (skratt)!
Är väldigt surrealistiskt att bli igenkänd i Tokyo.
Fullt upp. "Jag spelar i princip varje helg och är uppbokad fram till juni. Det känns rätt så surrealistiskt", säger Jonas Rönnberg.