Stämning. Publiken på fastlandet hängde med i musiken. Foto: Emilie Sjölund.
Den skiva som påverkade mig mest under tonåren är utan att behöva göra någon vidare eftertanke Petters debutalbum "Mitt sjätte sinne" från 1998. Vartenda spår träffade rakt in i hjärtat och har fortfarande en speciell plats där inne.
Sedan dess har mycket hunnit hända. Petter har vuxit upp och blivit mognare. 2010 deltog han i första säsongen av "Så mycket bättre" och längs med vägen blev han nästintill folklig. Vem hade kunnat tro det när han i tidernas begynnelse rappade om en halvdekadent livsstil över tunga beats (producerade av sin trogne följeslagare DJ Sleepy)?
Tisdagskvällens spelning med Petter och fem musiker är något helt annat. Beatsen är som bortglömda och i stället bjuder uppsättningen på en mer jazzig och nästintill funkig konsert. Om än med några samplingar här och där. Petter har tidigare sagt att han vill bli mer akustisk genom sin musik och den nya stilvägen fungerar faktiskt riktigt bra. Hans rap och texter lyfts fram fint genom den avskalade musiken. Dimensionerna i framförandet är många och rapparen själv beskriver kvällen som en sammanfattning, eller "redogörelse" av vad han har lärt sig under sina 18 verksamma år.
Kvällens setlist bjuder på högt och lågt, lättsamt och tungt. Precis som Petters musik är och alltid varit. Han passar också på att prata länge och öppenhjärtigt mellan flera av låtarna. Om sig själv och sin inre kamp mot ADHD, bland annat, vilket följs av självutlämnande låten "Krafter".
Publiken är också med honom genom hela resan. Ibland lite mer, ibland mindre. Tyvärr blir avståndet mellan flotten och de på fastland lite väl påtagligt under vissa stunder, vilket lämnar sina spår då publikkontakten är viktig för Petter. Det hela räddas däremot av en session med hans mer upptempolåtar, exempelvis "Tills döden skiljer oss åt", "Repa skivan" och, givetvis, "Så klart".
Kvällens setlist bjuder på högt och lågt, lättsamt och tungt. Precis som Petters musik är och alltid varit.
