Asa Butterfield spelar Otis i Sex Education" och hans mamma spelas av Gillian Anderson.
Fredag
Vi pratade om sexualundervisningen vi hade i skolan, kollegan och jag. För mig var detta någon gång i mitten på 90-talet och för henne drygt fem år senare. Egentligen talade vi mest om hur lite vi kommer ihåg av den.
”Jag minns att läraren trädde en kondom på en diskborste”, sa kollegan.
Säkert var undervisningen helt okej (fast diskborsten måste ha väckt en del frågetecken) och vi fick lära oss basreglerna för blommor och bin, men jag hoppas att dessa lektioner har utvecklats sedan dess. Att man pratar mycket om samtycke och om hur en tjej kan få skämmas för samma sak som en kille hyllas för. Och jag hoppas att det pratas om att det finns otaligt många nyanser av identiteter och sexualiteter och att det inte är så himla viktigt att hitta rätt på en gång.
”Man borde visa ”Sex Education”, konstaterade både jag och kollegan.
Vi har nämligen plöjt igenom samma serie. Den som skildrar en tonårspojke vars föräldrar är sexteraputer. Han börjar rådge sina skolkamrater om sex och samlevnad.
Det kan tyckas lite slöseri att se åtta timmar serie på lektionstid, och ja, den är emellanåt ganska explicit, men jag tror att det skulle gynna sig. För, förutom att det är en rolig serie, framför den så mycket bra. Till exempel:
– När det talas om att ”vinna” en ung kvinnas gunst genom stora gester, så som man gör i romantiska komedier, påpekas det med emfas att ”om hon redan sagt nej så betyder det nej”.
– Samkönade par presenteras utan att någon höjer på ett ögonbryn.
– Nära manlig vänskap visas helt utan ryggdunkande.
– Det uppmanas att känna efter vad man själv tycker om och vill göra.
– Och påpekas att det är okej att vänta om man inte är redo.
– Och det talas om hur etiketter och hårda ord fastnar och om hur ont de gör – oavsett om de är sanna eller falska.
Egentligen är det nog inte bara skolungdomar som borde ta del av detta, det är sådana saker som vi alla behöver påminnas om.