Efter ett tioårigt uppehåll från sången fann Skelleftebon, tillika konstnären, Robert Markström lusten att börja skapa genom musik. Under artistnamnet Tame Hue släpps nu första smakprovet på den nya artistiska inriktningen.
Den fyrspåriga EP:n är en lågmäld historia, där sparsamma arrangemang av gitarr och kör ackompanjerar den polerade countryrösten. Stämningen är en genomsyrande, smått sakrala ljudbild där välpolerade varianter av Johnny Cash och Bryan Ferry stundtals möts på vägen.
Det är fyra gedigna spår med "Plowman" som det starkaste. Såväl text som melodimässigt känns det både välgjort och förpackat i en passande produktion. Det enda jag hakar upp mig på är att den musikaliska variationen inte är den största och när det endast finns fyra låtar smälts de samman på ett övertydligt sätt.
När det landade en EP från en lokal debutant ska jag erkänna att varningsklockorna ringde. Historiskt sett brukar dessa vara hobbyprojekt som borde ha stannat på idéstadiet. Men i fallet Tame Hue kan jag dock, utan minsta tvekan, konstatera att detta är ett projekt väl värt att vidare utforska.
Anders Samuelsson