Det har gått 111 år sedan "Det stora tågrånet" blev en av filmhistoriens allra första publiksuccéer. I elva spännande minuter satt åskådarna som fastklistrade i stolarna på en sunkig vaudevilleteater i New York, i december 1903. Kulorna ven över den amerikanska prärien i det som blev startskottet för en förvånansvärt livskraftig genre.
Förvånansvärt, eftersom västernfilmen har utvecklats så oerhört lite. Den handlar fortfarande om hämnd och brutalitet i en tid utan lag och ordning, om tysta män och karga landskap. Det visar inte minst nya "The salvation", av den danske regissören Kristian Levring.
Filmen utspelar sig 1871 och handlar om två danska bröder (Mads Mikkelsen och Mikael Persbrandt) som har emigrerat till USA och slagit sig ner i ett litet samhälle väster om civilisationen. Efter sju års slit kan Jon (Mikkelsen) äntligen hämta dit fru och barn, men det kära återseendet förbyts i tragedi.
I sin jakt på hämnd hamnar han på kollisionskurs med bygdens gangster, som har byborna i ett järngrepp.
Det är uppenbart att Kristian Levring är en stor beundrare av västernklassikerna, särskilt Sergio Leones högstiliserade 1960-talsfilmer. Han inleder med spanska gitarrer och en röd sol över stäppen, bygger sedan en avskalad och tät berättelse med Mikkelsen som plågad mittpunkt.
Mikkelsen och Persbrandt är som skapta för att spela fåordiga revolvermän, de rör sig hemtamt i det vindpinade landskapet.
Det kanske är förmätet att påpeka att en västernfilm är schablonartad, eftersom det ligger i genrens natur. Men det känns som att Levring hade kunnat göra mer med det här materialet än att bara hylla sina filmhjältar.
Filmen saknar till exempel allt psykologiskt djup, och bjuder på dagisförklaringar av typen "efter att han hade dödat alla de där indianerna så blev han inte riktigt rätt i skallen".
Det strösslas dessutom friskt med våldtäktsreferenserna - en trött västernklyscha som jag gärna hade varit utan.
Karin Svensson/TT