Norska Satyricon hittar på nionde studioalbumet "Deep Calleth Upon Deep" en glöd och skärpa som saknades på den självbetitlade föregångaren från fyra år sedan. Det är en ren fröjd att höra de aviga men kraftfulla riffen och Satyrs grymtande sammanbitna sång i 43 minuter. Den som letar efter renodlad black metal lär möjligtvis bli aningen besviken. Satyricon av idag målar med betydligt fler färger än så, även om det givetvis fortfarande är black metal i grunden. "Deep Calleth Upon Deep" är en avig skiva som gör en del motstånd, men med lite tålamod stiger ett mästerverk fram genom dimman. Satyricon har inte låtit så här bra på väldigt många år.
Dennis Fahlgren