Premiärer alltså. Det är ju ofta lite nervöst, oroligt, stapplande. Men när Mullbergsbandet Dakota intar Folkhemmet känns finns det inte en skymt av någon osäkerhet. Tvärtom verkar de hur trygga som helst – inte minst med varandra.
Stundtals är det stenhårda pokeransikten, en trolig bieffekt av total hängivelse och fokus, men när den inlånade trummisen Olle Holmström river av ett långt solo och sedan släpper in resterade fyra bandmedlemmar igen spricker samtliga upp i breda leenden.
Många av de totalt 30 minuterna i rampljuset ägnas åt en cover av "Evil Woman", men bandet har trots att det inte är ett år fyllt ändå hittat något högst personligt i det egenskrivna. Textraden "I don't mind the ferry went away, the chance is gone but I don't mind 'cause I'm here to stay", med kopplingar till anekdoten bakom bandnamnet, tror jag bara är början. Jag håller tummarna för mer egenproducerat och längre speltid nästa år.