Ikväll har den nyafilmen om Askungen premiär. Det lilla jag sett är en besvikelse – den ser så ohyggligt traditionell ut och jag förstår inte meningen med att göra samma film som gjorts många gånger förut.
Men andra har reagerat på mer än filmens eventuella brist på fantasi – de har istället fokuserat på Askungens brist på midja på vissa bilder och i trailern. Det vill säga att midjan är så pass liten att den nästan är icke-existerande.
”Datamanipulerat!” skrek en upprörd skara i protest. ”Tajt korsett” skrek regissören i försvar.
Det är inget jättestarktförsvar. Regissören Kenneth Branagh har försökt skoja bort det hela med att de vid filminspelningen själva var fascinerade över Lily James midja och säger ”Jag frågade henne konstant, Lily, visst äter du? ”
Men om de nu vid filminspelningen tänkte ”Det ser ut som att hon svälter” borde de då inte också ha tänkt ”Vi borde nog lossa på korsetten”?
När människor påpekaratt pyttemidjor kanske inte är så jättehälsosamt i filmer riktade främst mot barn blir det av någon anledning alltid en proteststorm mot proteststormen. ”Man hade minsann tajt korsett på den tiden” verkar vara den gruppens främsta argument. Det är inte heller ett jättebra försvar.
Först och främstär Askungen en saga och har därmed inga som helst krav på realism. Men om vi nu leker med tanken att det ska vara tidsenligt så måste vi väl sträcka oss längre än till en korsett? Askungen och prisen ser oerhört välvårdade och sminkade ut. Visste du om att människor i princip kunde gå från vaggan till graven utan att tvätta sig? Och vita pärletänder? Inte en chans. En pinne eller möjligtvis en tygbit fick duga för att rengöra munnen.
Nej, om hon ska snöras så pass så att hon knappt kan andas borde vi rätteligen också ha en Askungen som stinker och fyrar av ett leende med gula, trasiga tänder.
Det vore dessutom en ny version på riktigt.