Jag såg någon intervju på tv med en tjej som satt världsrekord i fridykning. Det var Yamina Enedahl som nu ger ut sin första cd. Titellåten blir då helt logisk.
Låtvalet är standards blandat med egna alster men hela albumet är sammanhållet runt H.C. Andersens sorgliga saga om den lilla sjöjungfrun (sjöjungfru som blir kär i prins på land funkar bara inte!).
Instrumenteringen är intressant, förutom sång och piano (som Yamina Enedahl sköter själv) så hittar vi basklarinett/tenorsax, cello, bas, sjusträngad gitarr och slagverk.
Det är prydligt gjort men kanske lite för låga och likartade tempon vilket gör att helheten blir lite sömnig. En upptempolåt hade inte skadat. Till det kommer att jag gärna hade skruvat upp vissa låtar ett tonsteg eller två då Yamina Enedahls röst tappar klang i det låga registret.
Mats Åkerström