Irene Kimanius har signerat sin bok "Mörkerliden" på Akademibokhandeln i Skellefteå.
Carina har jobbat hårt hela sitt liv, lagt ner sin själ i sitt arbete. När hon sedan går i pension inser hon att hon lagt alla drömmar åt sidan – familj, bokskrivande, livet, allt fick stå tillbaka till förmån för karriären. Mitt i en begynnande depression kommer ett brev från en avlägsen släkting, med oväntat innehåll. Hon har ärvt en gammal gård i skogarna kring Jörn, men det finns ett krav: hon måste bo där, ensam i ett helt år.
– Och det gör hon också. Men helt plötsligt märker hon hur märkliga saker sker i huset, hon hör ljud mitt i natten, klockan börjar slå och något står inte helt rätt till, säger Irene Kimanius, författare till boken "Mörkerliden", som skildrar huvudkaraktären Carinas ankomst till fiktiva orten Mörkerliden.
Bland Västerbottens skogar börjar Carina ägna sig åt släktforskning. Frågetecknen är många – var hennes farbrors död verkligen en olycka? Och varför tog hennes far livet av sig?
– Det finns mycket av mig själv i Carina. Jag är själv född i Stockholm men har en mamma och släkt som kommer från Skellefteå, och har spenderat varje lov och sommar där. Jag har väldigt starka rötter till bygden, men efter att min mormor dog 1998 dröjde det länge innan jag klarade av att återvända. Jag har själv gjort en liknande resa som Carina, helt enkelt, säger Irene Kimanius.
"Mörkerliden" utspelar sig på den fiktiva orten med samma namn som boktiteln.
I "Mörkerliden" ryms en kärleksförklaring till hembygden.
– När jag till slut återvände var det som att få livet tillbaka. Jag är hemma på två platser, och det är Stockholm och Västerbotten. Jag ville att det skulle synas i min bok, miljön är allt från trakterna kring Stavaträsk till centrala Skellefteå. Huvudpersonen spenderar tid på Skellefteå museum, och får besök av reportrar från Norran, bland annat, säger Irene Kimanius.
Romanen genomsyras också av gåshud och skräck.
– Det är en genre jag dras till, så man kan säga att "Mörkerliden" är en hyllning till Skellefteå men också till rysare. För mig är det klassiska spökhistorier som lockar, och så har det alltid varit. Jag har alltid haft livlig fantasi, säger hon.
Irene Kimanius är bosatt i Västerhaninge och har en bakgrund som historiker, men "Mörkerliden" är hennes debutroman på egna förlaget B. Boströms förlag.
– Det är uppkallat efter min mormor, som hette Betty Boström. Hon jobbade på det som då var Alhemsskolan, och var Sveriges första kvinnliga skolvaktmästare. I mitt nästa projekt vill jag skriva om henne och min släkt, men jag kommer även ta mig an folklivsforskning i Skellefteå och Norrbotten. Jag vill fortsätta uppehålla mig i de trakterna, säger hon.