Bal. Vad är väl en bal på slottet? Men här blir den verklighet för Lily James (Askungen) och Richard Madden (prinsen). Foto: Jonathan Olley.
”Askungen” är enklassisk saga som jag förmodar att du redan känner till.
Det handlar ju om den föräldralösa flickan som blir utnyttjad av sin styvmor och hennes odrägliga döttrar.
Men Ella, som hon egentligen heter, drömmer om ett annat liv. Ett liv som påminner om hennes bekymmersfria barndom. En tid då hon älskades av sin mor och far. Samtidigt släpper hon aldrig på sina hedersord, att vara tapper och god.
Regissören Kenneth Branaghhar verkligen arbetat för att få det här så romantiskt som möjligt. Det är smäktande musik, det är en alldeles, alldeles underbar bal. Och samtidigt finns där ett mått av mystik för att det ska bli just en saga där vi kan glömma den grå vardagen.
Jag tycker också att det här är en film, som trots att den känns väldigt konservativ, har många bra sidor.
Inte minst därför att Ella verkligen är en god människa. En underskattad egenskap i en värld där det allt mer handlar om att bara tänka på sig själv.
Det finns ocksånågra riktigt magiska ögonblick. Som när den goda fen dyker upp och ger Ella chansen att åka till slottet.
Det är också mycket skickligt filmat, inte minst när Ella måste lämna balen på 12-slaget. Det är ju då förtrollningen upphör och hennes vänner, mössen ödlorna och gåsen, förvandlas till sina vanliga gestalter.
Så visst är det här en saga som fortfarande håller. Även för oss som inte är speciellt rojalistiska men som gärna ser att kärleken besegrar det elaka i oss människor.
Lily James spelarAskungen och hon känns inte bara som en söt flicka. Hon ger oss också en glimt av en ung kvinna med personlighet. En människa som kämpar för att skapa ett bättre liv utan att för den skull trampa alla andra på tårna med sina glasskor.
Men bäst är ändå Cate Blanchett som den onda styvmodern. Att en så förtjusande kvinna kan förvandlas till en så elak människa är stort skådespel.
Stellan Skarsgård har också en liten roll som han gör det bästa av.