Saxofonveteranen Hacke Björksten gör tillsammans med Ulf Johansson Werre, piano och Hans Backenroth bas ett nytt album som ges ut i dagarna. Efter att ha lyssnat igenom första spåret känns det först som att vi hamnat i gammal hederlig feel-good-jazz, vilket vore lätt för denna trio att åstadkomma.
"Don't get around much anymore" gjorde Hacke redan 1956 på en numera klassisk inspelning. Hans Backenroths basspel är som vanligt bergsäkert och stabilt. Ulf Johansson Werre är trombonisten som inte kan låta bli pianot. Tack och lov. Han är en alldeles utmärkt ackompanjatör och därtill solist när så krävs.
På tredje spåret hör man plötsligt en cello. Det visar sig vara en tenorsaxtolkning av stycket "Svanen" av Saint-Saëns (1835-1921). Klangfärgen på en saxofon kan vara förvillande lik en cello om traktören väljer att spela så. På övriga spår blandas friskt Bach, Albinoni, jazzstandards och egna kompositioner (bland annat i form av en polska).
81-årige Hacke Björksten med sina yngre kamrater tillåter sig en hel del nytänkande på sin senaste cd utan att ortodoxa jazzdiggare blir lidande. Det blir roligt och omväxlande.
Mats Åkerström