Rokia Traoré är diplomatdotter och har rest världen runt. Det avspeglas i hennes nya skiva, som trots starka rötter i hemlandet Mali även innehåller en hel del pop. Men oaktat västerländskt trumset, elgitarr och elbas (med Led Zeppelins John Paul Jones som gäst) hörs släktskapen med ökenbluesband som Tinariwen, och ofta den lilla banjo-förfadern ngoni.
Rokia Traorés röst är både kraftfull och sårbar, texterna ställer frågor om samhället och livet. Titellåten "Né so" betyder "Hem" och berör flyktingkrisen. Enda lånade sången, "Strange fruit" av Billie Holiday, kopplar det historiska förtrycket av afroamerikaner till dagens situation i Afrika. Hennes motiv är inte bara musik utan i högsta grad även politik.
Ulf Torstensson