Blandat. Takida sångare Robert Pettersson och resten av medlemmarna i bandet bjöd på både ballader och mer riviga låtar.
Kan du beskriva spelningen med tre ord?
Kall, rockig och medioker.
Hur var stämningen?
– Den var väldigt blandad. På raderna längst fram vid scenen var det ett par personer som såg till att hålla uppe stämningen. Förutom dem så var det en väldigt svårflörtad publik och stämningen var tyvärr inte så bra som den kunnat vara.
Vad överraskade dig mest?
– Energin som kom från bandets gitarrist Mattias Larsson. Han kämpade för att få igång publiken genom att bland annat sjunga och röra sig runt scenen på ett sätt som engagerade.
Vad var bäst respektive sämst?
– Det bästa med spelningen var när bandet gick från balladerna till de mer rockiga låtarna. Då vaknade publiken till liv. Sämre var att de känslofyllda balladerna fick publiken att bli känslokall.
Vad kommer du att minnas mest från spelningen?
– Jag kommer att minnas när de spelade "Curly Sue", en klassiker som aldrig tycks dö ut.
I måndagens Norran publiceras en mer utförlig recension från spelningen.