När Maria Andersson, uppvuxen i Robertsfors, väljer att satsa på en solokarriär tar hon ett stort kliv bort från numera avsomnade Sahara Hotnights. Bandet hon med sin aggressiva sång och kaxiga uppsyn har varit förknippad med under så många år.
Solodebutskivan "Succession" är ett tuggummipopvänligt släpp med influenser från 1960-talets musik, där spår som "Birches" och "End of conversation" kommer få dig att se rosa och tro att det är vår året runt. Givetvis är detta menat som något positivt, våga inte tro något annat.
De hårda gitarrerna från Sahara Hotnights låtar är långt borta och istället satsar Maria Andersson på mjukare musik vilket byggs upp med en ljudvägg av oändligt många lager. Syntar och blås möter britpoppiga gitarrer som gör att det hela inte blir allt för lättsmält utan ändå innehåller ett djup.
Maria Anderssons sång är också helt fantastisk i denna blygsamma och mer lågmälda stil och tillsammans med musiken blir det riktigt bra. "Succession" får en helt enkelt att må bra.
Nu håller undertecknad bara tummarna för att hon gästar årets upplaga av Trästockfestivalen. Något annat vore bara korkat.
