Kärlekspar. Channing Tatum och Mila Kunis i ”Jupiter Ascending”. Foto: Murray Close.
Jag har absolutingenting emot sf-filmer. Att utforska framtiden är en spännande genre som ofta kan kännas banbrytande i filmens underbara värld.
Men så finns det produktioner som ”Jupiter Ascending”. Är faktiskt förvånad över att så många miljoner kan brännas iväg på ett så katastrofalt projekt.
För det förstaär historien så otroligt dålig. Det är ungefär som att ”Askungen” flyttats till ett högteknologiskt och våldsamt samhälle.
Det handlar nämligen om en ung tjej, Jupiter Jones, som förlorat både sin pappa och sitt hemland.
Så nu försörjer hon sig genom att skura toaletter som illegal invandrare i USA.
Men som dusäkert redan räknat ut har hon kungligt blod i ådrorna. En prinsessa som inte ens behöver tappa en sko för att få sin prins.
Eller prins och prins. Det är snarare en sorts varulv som är oerhört duktig på att slåss och åka skateboard på en flygande bräda.
Mot dessa ställs så en hel dynasti av typ romerska kejsare som vill ha makten för sig själva.
Det bjuds visserligen på många fartfyllda scener - naturligtvis i 3D – men jag känner mig mest bara gäspig av att titta på.
Men att somna är förstås omöjligt eftersom bullernivån är högre än under ett riktigt jobbigt åskväder.
Så hade jag fåttanvända den överkorsade Norran-stjärnan hade den varit given den här gången.
Även om Mila Kunis säkert kan bli en riktig duktig aktris när hon får bättre roller.
Något som Eddie Redmayne redan fått visa i ”The Theory of Everything”. Här är han lika intetsägande som alla andra i rollen som den onde Balim.