Fricky fick publiken att dansa.
Sarah Klang, Tove Styrke, Tomas Andersson Wij. Så har det oftast låtit när någon ombeds rada upp Trästockfestivalens största bokningar. Men där finns också Fricky, Umeartisten som kanske inte är ett välbekant namn hos alla målgrupper men som klart och tydligt har fått sitt stora genombrott med ep:n "Aqua aura". Det går inte att undvika under lördagsnatten – publikhavet är böljande och välfyllt av adidasbyxor och små 90-solglasögon, som versioner av huvudmannen själv.
Den som kan sin Fricky vet att om han står på en scen, finns där också hiphopkollektivet Random Bastards. I takt med dunkande bas och pulserande rökmaskin kliver därför Cleo ut, armar i luften och med orden "Fricky, fricky kom fram". Sedan väntar en ömsomt sval, ömsomt röjig r'n'b-urladdning på Umemål. Fricky släntrar längs scenen, sätter händerna i luften och refererar till textraden "Medans boysen dom är borta på nått mission upp i Skell" från spåret "Kär pt. 1". Hiphop och r'n'b har länge förknippats med Stockholmsgator och betong, men Fricky är ännu ett befriande bevis på att Västerbotten faktiskt egentligen borde ha namnet Mästerbotten.
Ibland matchar inte energinivån publikens, men allt är förlåtet efter spelningens finaste stund: Fricky vänder sig till Cleo bakom mixerbordet, deklarerar att han är så jävla kär och att han snart ska bli pappa till hennes barn. "Den här skrev jag till dig", säger han och tonerna av "Hon få mig" letar sig ut över Trästock.