Amber Heard spelar Aquaman i filmen med samma namn.
Aquaman eller Arthur är ju superhjälten som styr över havet. Eller för att vara riktigt korrekt, under ytan.
Det här är berättelsen om hur han blev kung. Och med tanke på att han heter Arthur förstår du säkert att han har en del likheter med kung Arthur som en gång drog svärdet ur stenen.
Men för den här Arthur handlar det om en treudd. Mer ska jag inte avslöja om just det.
Vi får från början veta vilka hans föräldrar är. En mänsklig fyrvaktare på en öde ö och en gudomlig prinsessa från det magiska Atlantis.
Föräldrarna skiljs åt och Arthur växer upp som en vanlig man med sin pappa. Ända tills han får veta sitt ursprung.
Och då börjar striderna kan vi kortfattat konstatera. För naturligtvis handlar det som i alla hjältesagor om kampen mellan det goda och det onda. Det goda är förstås Aquaman. Det onda är det som kan bli hans Nemesis, kungen med det passande namnet Orm.
För det är en riktigt hal en rackare. En regent som till varje pris vill ta över världen. Och då handlar det inte bara om haven, utan också uppe på land. Men då måste han först utrota oss människor. Sedan blir det strider i 2,5 timme med små avbrott för lite romantik och vackra återföreningar.
Filmen blir därmed lite för lång. Det är svårt att upprätthålla intresset så länge. Även om jag måste ge beröm till de stundtals fantastiskt vackra scener som utspelas under havet. Det är filmteknologi när den blir som mest uppseendeväckande.
Lite ”Sagan om ringen” men utan den kvalitet som finns i det manuset. Dessutom gillar jag att det finns en del kritik mot människans nedsmutsning av haven. För vi håller på att omvandla det till en gigantisk sophög. Förhoppningsvis får det någon att tänka efter innan de dumpar sitt skräp rakt ut i naturen.
”Naturligtvis handlar det som i alla hjältesagor om kampen mellan det goda och det onda.”
Skådespelarna är dessutom riktigt bra trots att de blir överglänsta av effekterna. Jason Momoa är ett muskelknippe med lite otrevliga ögon. Men han passar som fisken i vattnet för sin roll.
Amber Heard som prinsessan Mera visar också att hon klarar av att spela tuffing.
Nicole Kidmans närvaro höjer kvaliteten. Dessutom måste jag ge beröm åt Dolph Lundgren som gör något bra av en liten roll. Patrick Wilson (kung Orm) ser däremot lite för snäll ut för att vara en riktig superskurk.
Och det behövs sådana för att den här genren ska lyckas fullt ut. För ofta är det bovarna som höjer närvarokänslan.