OG Otäck rappade om bygden.
Äntligen får jag känna mig gammal. Framför scenen är det fullt med sådana där läskiga ungdomar som hoppar och skriker redan innan första beatet rullar ut. Något lika varmt som basen sprider sig i min lekamen, för återigen fylls ett av Trästocks tält med den känsla av väckelsemöte som länge saknats. Dessutom av någon som är bördig från fakkin bygden. En artist som rappar om det som är nära här, med ordentliga sche-ljud, feta som fläsket i palten. Det klart att man ska rimma om att drifta på isväg och timmer om man är AC och norra Västerbotten.
När refrängerna kommer hoppar publiken tillsammans med Otäck och kan skrika med. Man ska vara aningen död inombords om det inte smittar mer än en aning. Ska man nödvändigtvis hitta något att klanka ned på så finns det fortsatt en del utrymme att ta ut svängarna i det musikaliska uttrycket. Men kanske är det just det som är den extra osten på hämtpizzan, att det här kan bli ännu bättre. Dessutom är det otroligt befriande med avsaknaden av all machoskit och tröttsamt poserande. Otäck på Trästock 2019 var kort och gott råjävulst fint. Om ni ursäktar språket.