”That's one small step for man, one giant leap for mankind".
Det är en av världens mest berömda citat och var de första orden Neil Armstrong yttrade när han tog sina historiska steg på månen 20 juli 1969.
Nu har filmen om den modiga astronauten gjorts och det blir en riktigt spännande berättelse fastän vi vet hur det slutade.
För det är väl knappast någon levande människa som missat att Apollo 11 lyckades med sin färd ända fram till månens yta. Eller egentligen var det ju farkosten ”Eagle” som gjorde det sista skuttet ner till marken.
Men här startar det redan 1961 när Neil Armstrong förändrades drastiskt. Hans dotter drabbades av cancer och att förlora ett barn är det värsta som kan drabba en förälder. Armstrong, som var stridsflygare under Korea-kriget, tog efter sorgearbetet chansen att anmäla sig till astronaututbildningen – och antogs.
På den är tiden var rymdkapplöpningen mellan dåvarande Sovjetunionen och USA något som ansågs väldigt viktigt. Och naturligtvis kostade miljarder i pengar och många förlorade människoliv på båda sidor järnridån.
Frågeställningen är också om det var värt allt detta? Samtidigt pågick Vietnam-kriget och protesterna mot det och fattigdomen i USA finns med som en bakgrund. Men det som regissören Damien Chazelle (mest känd för den fantastiska ”La La Land”) lyckats bäst med är ändå att skildra hur livet var för de familjer som levde under detta ständiga risktagande.
För naturligtvis var det så att båda sidor chansade i jakten på att vara världsledande – eller kanske snarare rymdledande.
Det påverkade det personliga livet på alla plan och där ger verkligen regissören utrymme för Neil Armstrongs hustru Janet att visa hur stor pressen var på familjerna.
”Han får verkligen fram det obehagliga i att vara så utlämnad åt krafter som det är svårt att förstå.”
Naturligtvis handlar det också mycket om både träningen och rymdfärderna. Och där måste jag lyfta fram den svenska fotografen Linus Sandgren. Han får verkligen får fram det obehagliga i att vara så utlämnad åt krafter som det är svårt att förstå för oss som aldrig varit i närheten av en rymdfärd
Linus Sandgren får också skådespelarna att ge oss tillgång till deras känslor utan att de behöver smattra på med meningslöst tjatter. En närbild kan vara lika effektiv som 1000 ord. Ryan Gosling gör bra ifrån sig som Neil Armstrong. Han spelar aldrig över utan lever sig in i rollen på ett övertygande sätt.
Claire Foy är lika bra som Janet Armstrong. En stark kvinna som fick ta så mycket ansvar för att Neil Armstrong skulle bli den förste mannen på månen.