Sune spelas av Elis Gerdt på ett imponerande sätt i ”Sune vs Sune”.
Sören Olsson och Anders Jacobsson romanfigur Sune har blivit film många gånger. Men det har aldrig prickats så rätt som i den här versionen. Jag skulle vilja säga att det är som tv-serien ”Solsidan” – men för barn och vi vuxna som fortfarande kan skratta. För det här är riktigt roligt. Men inte utan det allvar som även kan finnas i en 10-årings liv.
För Sune ska börja fyran och får naturligtvis en del kloka råd av sin storasyster. Vilket kanske inte alltid just är så klokt att lyssna på. Och när det visar sig att Sune fått en klasskompis som heter just Sune så blir det bara värre.
Nye Sune blir inte bara klassens favorit. Han hittar också till hjärtat hos gamle Sunes bästa vän, Sophie.
Och då känns det som att allt faller samman. Skollivet är nämligen precis så här komplicerat många gånger. Och då är det lätt att bli elak istället för att vara en bra klasskamrat.
Sunes mamma och pappa har det inte heller lätt. De vill så gärna leva upp till omgivningens förväntningar. Och då går det förstås inte att köra omkring i en gammal Volvo eller jobba på Skatteverket. Att förverkliga sina drömmar är tydligen så mycket viktigare om du hamnar i en medelålderskris.
Jag gillar också att skådespelarna passar så perfekt för sina roller. Sune (Elis Gerdt) är precis så där charmigt funderande som vi känner igen från böckerna.
Mamma Karin (Sissela Benn) och pappa Rudolf (Fredrik Hallgren) visar också prov på sina kvaliteter. Utan att de för den skull behöver spela över så där gruvligt som en del tidigare gjort i de rollerna.
”Ett smart manus och en film som tar barnen på större allvar än vuxna förtjänar många biobesökare”
Det är bara så där vardagsnära och roligt utan att det blir allt för pinsamt. William Spetz (den så jobbiga receptionisten I tv-serien ”Andra åket”) är också en som gör rätt mycket av en biroll.
Men allra bäst är som vanligt min favoritkaraktär lillebror Håkan. Han spelas av Baxter Renman och tillför en hel del trots sin ringa ålder. Inte minst för sina ibland så förnuftiga kommentarer.
Han finns också med i några scener som kastar oss in i en fantasivärld som säkert många barn skulle vilja leva i.
Inte minst när Håkan-Bråkan isar ner sina motståndare.
Så det här är utan tvekan hela familjens julfilm anno 2018. Och detta utan att enda julpryl finns med. Men ett smart manus och en film som tar barnen på större allvar än vuxna förtjänar många biobesökare.
Så visst är det här den hittills bästa Sune-filmen.