Brolle stod för både sång och berättande i "Elvis, Cash, The killer and me".
Det är tydligt redan från start att "Elvis, Cash The killer and me" är betydligt mer än en kompott av rock'n'roll musik och höga frisyrer. Det tidstypiska genomsyrar scenen – allt från prickiga klänningar till läderjackor – men där finns också huvudpersonen, Brolle, som kapslar in både tidsmarkörer men också ett personligt berättande. Föreställningen har spelats i Stockholm men är nu ute på turné, och i hemstaden Skellefteå är arenan nästintill fullsatt.
Årtalet 1935 blinkar på de stora skärmarna, för att följas av en historia om hur en av vår tids stora musiker såg dagens ljus precis det året. Förväntansfullt väntar publiken på att förflyttas till södra USA, bomullsodlingar, rock'n'rollens födelse för att istället höra Brolle utbrista: "Jag pratar såklart om Gunnar Wiklund, svensk sångare från Norrbotten." Skrattsalvorna sprider sig längsmed bänkraderna, och inledningen kapslar in det som komma skall – två timmar med ett ben i Inbyns skogar, och det andra i en brinnande kärlek till rockmusiken och dess ikoner.
Brolle rör sig vant mellan dessa två. Han river av allt från klassiska Elvislåtar som "Blue suede shoes", "Jailhouse rock" och "Burning love" till att ta på sig en svart skjorta och skifta fokus till the man in black, Johnny Cash.
Både hans uppväxt i Inbyn och kärleken till musiken genomsyrade föreställningen.
Fyra parallella historier berättas – om Elvis Presleys uppgång och fall, Jerry Lee Lewis uppväxt i ett frireligiöst fattigt hem, Johnny Cashs missbruk och Brolles egna upptäckt av sin pappas rockskivor hemma i Boden.
Det är välproducerat, lättillgängligt och växlar mellan framgångens ljus och mörker samtidigt som odödligt svängig musik griper tag och får varje fotsula att stampa. Det spelar ingen roll vilken generation du tillhör, det går inte att förneka låtar som "Ring of fire" eller "Suspicious minds". På scenen finns också fenomenala musiker som lyfter produktionen ytterligare några nivåer.
Livsberättelserna vävs sakta samman, och med hjälp av animerade figurer kommer musikerna på ett humoristiskt sätt till liv. De åker med Brolle i turnébussen, dricker öl hemma hos pappa i Boden och resonerar kring sig själva och sin musik. Samtidigt är han inte rädd att ducka för svärtan och sina idolers problematiska leverne – visste du till exempel att Jerry Lee Lewis gifte sig med sin egen kusin, när hon bara var 13 år gammal?
"Elvis, Cash The killer and me" hade kunnat stannat vid att vara en musikalisk hyllning till tre storheter, men det är i Brolles genuina kärlek till musiken, och hans personliga relation till Jerry Lee Lewis piano, Johnny Cashs svarta solglasögon och Elvis Presleys vita dräkt som det glimrar på riktigt. Att tolka "I shot a man in Reno" och "In the ghetto" har gjorts otaliga gånger – men i kombination med ett snötäckt Inbyn och bred norrbottniska blir det något nytt.