Bamse är på äventyr i "Bamse och dunderklockan".
Bamse har alltid tillhört mina tecknade favoriter. Allt ifrån Rune Andreasson skapade världens starkaste björn har han följt mig både i serietidningar och på film.
Den här moderna versionen är inte lika bra manusmässigt som föregångarna. Men animeringen gör att det ändå känns att vi kommer till Bamses värld.
Vad handlar det då om? Jo, de hemliga blommorna som farmor gör dunderhonung av förstörs vid en brand. Och då måste Skalman och lille Skutt bege sig ut på de sju haven för att leta rätt på nya dunderklockor. För Bamse själv stannar på hemmaplan för att se att allt går rätt till.
”Barn av vår tid har nog fått se betydligt värre saker än så.”
Men hur ska han kunna göra det utan dunderhonung? Det blir förstås spännande speciellt som den filuren Reinard Räv har tänkt ta över Bamses roll som samhällets stöttepelare och dessutom charma Mickelina.
Samtidigt saknar jag den värsta skurken, Krösus Sork. Han är den som framförallt gjorde att Bamse kändes så snäll. Däremot gillar jag att lille Skutt får visa att även en försiktig varelse kan uträtta stordåd. Han är ju annars en sådan där person som backar ur när det blir farligt.
Så visst är det här en film som passar de minsta ungarna. Även om en del kanske blir rädda för den eldsprutande draken. Men barn av vår tid har nog fått se betydligt värre saker än så. Och sensmoralen att Bamse är en god kamrat även utan sina superkrafter är förstås vacker.