Åh, finns det några fränare än riktigt hårt rullande d-takt? Ni som vet, ni vet. Hur som helst är svenska Wolfbrigade mästare av metallisk kängpunk på ett sätt som nästan blir förutsägbart. Föregångaren "Damned" var ett av 2012 års bästa album och det är nog egentligen det enda som gör att färska "Run with the Hunted" inte når högre betyg. Det är sjukt hårt, det är sjukt rått, det är sjukt svängigt och det är sjukt mörkt. I princip alla rätt. Men "Damned" var bättre. Dock, den som inte vevar näve, kröker nacke och stampar känga till spår som inledande "Nomad pack" eller "hårdrockiga Kallocain" kan ingenting om sådan här musik.
Dennis Fahlgren