Törs jag skriva något mer om Kulturhuset? Jag vette klåån? Törs jag säga att det förslaget som vann såg rätt tråkigt ut? Antagligen korkat, men jag gör nog det ändå. För jag är diplomatiskt utmanad – kan inte hålla igen. Mellanmjölken vann; arkitekturens Volvo, vovve, villa och de 2,5 barn, kammade hem segern. Det blev inte något vilt och spännande. För det vill man inte ha. Den gamla P3-devisen, att de skulle spela den musiken som folk inte visste att de ville höra – den devisen sjunker djupare och längre ned i glömskans mossa. Man stryker medhårs och lirar hits som alla redan hört. Det blev ett Radio Rix-kulturhus.
Är det då så fel? Knappast, men mitt hjärta skriker "fegt"! Dock så är det lätt att tänka sig att ett sådant hus faktiskt skall vara till för hela folket, ett folk som på det stora taget redan till att börja med är aningen avigt och skeptiskt inställd till kultur. För sådana var exempelvis de allra flesta människorna i min gymnasieklass. De allra flesta är alldeles vanliga och stolta över att inte sticka ut. De tycker att "Let's dance" är precis så mycket "kultur" som man skall behöva utstå. Mer än så blir bara att göra sig till och tro sig vara förmer. Bara upp med fläskfilén på grillen och fram med BIB:en på altanen – grannarna kommer över i afton!
Jag raljerar, jag vet. Jag ber om ursäkt. Om det fina men lite väl vanliga kulturhuset gör att några fler vågar sig in och inte exkluderar så måste det nog vara ett fullt så rart första steg att ta för vår lilla stad. Sådana vildsinta kulturyttringar som jag verkligen kan uppskatta tillhör nog sådant som avskräcker och distanserar den mer typiske skelleftebon. Sedan generaliserar jag. Det skall man inte göra med sådan lust och bittersmakande iver som jag tillåter mig. Skärpning och rättning. Kultur åt alla, ropen skalla!
Magnus Ericsson
