Barnvård. Clownerna var även förbi på canceravdelningen på sjukhus. ”Väldigt känslosamt”, säger Marina Georgescu. Foto: Privat.
Lamporna i den svartmålade salen på Västerbottensteatern i Skellefteå tänds sakta och Marina Georgescu går med bestämda steg fram till ett litet bord och lägger ifrån sig de färgglada redskapen som hon har tagit med sig. Några minuter senare har hon hunnit springa upp till den andra våningen för att knyta upp ett rep som håller fast den stora metallringen, trapetsen och två långa tyger som alla är fastsatta i taket.
– Att jonglera är lätt att göra hemma men för att kunna göra mer saker behövs mycket utrymme, säger hon.
Under sommaren har hon fått låna lokalerna som annars används till teater, allt för att få en möjlighet att öva på olika cirkuskonster. Men vägen till cirkusen har inte varit spikrak.
Marina Georgescu föddes i Venezuelas huvudstad Caracas och var till en början inställd på att bli arkitekt, då hon började studera till det på universitetet. Men efter tre år upptäckte hon att det inte riktigt var vad hon drömde om och istället utbildade hon sig inom kommunikation. En dag när hon var på universitetet såg hon en lapp på en av anslagstavlorna.
– Där stod det ”Vill du lära dig att jonglera?” och jag tyckte att det lät roligt så jag testade på det, säger hon.
Väl där fick hon tre bollar i handen och snart hade hon lärt sig hur hon skulle göra. Hon fastnade för det och började engagera sig allt mer i studiegrupper inriktade på cirkus, teater och dans.
Men att få information om cirkuskonsten var inte lätt då internet inte var lika stort som idag och hemsidor så som Youtube inte ens existerade. Det fanns inte heller någon cirkusskola i Venezuela dit hon kunde vända sig så istället letade Marina efter alternativ utanför landet.
– Jag upptäckte att det fanns en skola i Madrid som jag ville gå. Jag sparade ihop pengar och reste dit, säger hon.
Efter utbildningen på cirkusskolan i Spanien reste hon tillbaka till Sydamerika, men denna gång bar det av till Guatemala med hjälporganisationen Clowner utan gränser. Där tillbringade hon dagarna med att lära ut cirkuskonster till gatubarn mellan sju och fjorton år.
– Det var jobbigt, men intressant. Det kom in barn som var sju år gamla och som höll på med droger. Jag minns en kille som hade förlorat alla sina tänder och hans röst lät som på en 70-åring på grund av att han sniffade lim. Det är så sorligt att se, för jag tycker att han ska leka och inte hålla på med droger, säger Marina.
– Men de där barnen är överlevare. De har mer verktyg för att klara sig än vi andra. De vet var de ska hitta mat, sova och komma ifrån polisen som dödar eller misshandlar dem om de får tag på dem.
När gatubarnen kommer till lägret där Marina Georgescu arbetar är de tuffa, berättar hon. De har redan varit med om en hel del och att leka är inte längre en del av barnets vardag.
– Men så fort vi börjar göra cirkuskonster så skiner de upp och blir som barn igen.
Att få barnen att stanna i liknande projekt är svårt. Främst på grund av att barnen redan har fått känna på friheten som det innebär att bo på gatan.
– Där finns det ingen vuxen som säger åt dem vad de ska göra. Det gör att barnen lämnar liknande projekt. Men med hjälp av cirkusen kunde vi hålla kvar dem eftersom de ville lära sig.
Men Marina kunde bara stanna där i fyra månader eftersom hon inte var bosatt i landet och än idag undrar hon hur det gick för de barnen som var med i projektet, men som inte hade någonstans att gå när det var över. Det var i och med det hon insåg att en kontinuitet skulle behövas för att förbättra situationen för barn i denna situation. Hon återvände till Caracas och började bygga upp en olika sociala projekt kring cirkusen i ett land där någonting liknande aldrig funnits. Det var workshops, uppträdanden och resor till Europa för att vidareutbilda sig som stod på dagordningen samtidigt som hon fortsatte arbeta med barn som lever i under tuffa förhållanden.
I oktober i år valde hon och hennes man att flytta från Caracas till Skellefteå, eftersom han fick möjlighet att doktorera på Campus. Marina följde med och fick snabbt kontakt med bland annat Skellefteå museum och Västerbottensteatern och har exempelvis varit med på Barnsommar på Nordanå.
– Jag fick kontakt med rätt människor snabbt och det är därför som jag har varit med på olika projekt nu i sommar.
Även om cirkus många gånger associeras med barn så menar Marina att det är någonting för alla.
– Du tränar din hjärna, din balans och din styrka. Jag tycker att det är jätteviktigt att fortsätta lära sig saker även om du är vuxen, det håller dig ung, säger hon.
Av den anledningen har hon valt att starta tre olika cirkusgrupper till hösten. En för barn mellan 7 och 11 år, en för de mellan 12 och 16 år och en för de som är 17 år och äldre.
– Jag är jätteglad och längtar tills det börjar. Redan nu är det flera vuxna som är intresserade av att vara med, säger hon.
Jag tycker att det är jätteviktigt att fortsätta lära sig saker även om du är vuxen, det håller dig ung.
Lektioner. I Chuao, Venezuela, fick eleverna öva på konster i träden. Foto: Privat.
Guatemala. Med ”Clowner utan gränser” kunde gatubarn i Guatemala lära sig cirkuskonster. På bilden övar barnen inför en föreställning som de ska ha på olika skolor i området. Foto: Privat.
Tro på sig själv. ”Jag älskar att se när någon klarar av att göra någonting som de inte trodde att de kunde. Man kan se hur deras självförtroende växer”, säger Marina Georgescu. Foto: Lina A Andersson.