Jag blev varnad.Många sa till mig att man blir så fruktansvärt blödig man får barn. Jag avskrev det som en myt eller möjligtvis något som händer märkliga människor som inte har någon som helst kontroll över sina känslor.
Men så plötsligt satt jag där med den dagsgamla dottern i famnen och grät till ”Madicken”.
Så när kompisarnatjatade om att jag måste se trailern för den kommande skräckfilmen ”Det” vägrade jag. Jag sa att jag kanske skulle bli rädd. Men det var inte sant. Eller jo, jag var rädd att jag skulle bli ledsen.
Jag hade nämligen sett affischen för filmen. Den visar clownen Pennywise som står bakom en liten pojke iklädd en gul regnjacka. Hans huvud är nedböjt så att man inte ser hans ansikte. Pojken heter Georgie och jag kommer ihåg vad som hände med honom i boken som filmen är baserad på.
Och precis där får jag ont i magen. Precis som jag numera alltid får gällande allt hemskt som händer barn.
När jag häromdagen läste att mannen som kastade ut sin 11 månaders dotter för en kraftverksdamm överklagat och vill ha ett mildare straff, tänker jag spontant: Ja, hans straff borde ändras. Han borde kastas ut från en kraftverksdamm. Och överlever han får han sitta i fängelse.
Så tänkte jag inte förut. Men hans lillflicka är ungefär jämnårig med lillflicka och hur jag än anstränger mig kan jag inte förstå hur någon kan göra något så litet och försvarslöst illa. Jag förstår inte varför det inte är en inbyggd insikt i precis alla människor att barn är värnade. Det är en stor miss i vår konstruktion att det inte är så.
Det är inte dumtatt vara blödig, men det kan vara hämmande, speciellt om man låter det spilla över på fiktion. Därför skärper jag mig tittar på trailern till ”Det”. Det är ju bara en film och den ser bra ut.
Men för alla barn som utsätts i den verkliga världen, för dem faller fortfarande tårarna som startade med ”Madicken”.