Brutala poliser är spännande poliser – i alla fall i Hollywood. Samtidigt som USA skakas av upprepade protestmarscher mot polisvåld, fortsätter Drömfabriken att pojkaktigt fascineras av cynisk snutjargong och hårda tag.
Det senaste exemplet är John Hillcoats "Triple 9", som hämtar sin titel från ett polisiärt radiokommando för "en polisman är skadad". Filmen utspelas i ett Atlanta där polisen ligger i krig med kriminella gäng, och där båda sidor tävlar mot varandra i råhet.
När den unge polisen Chris Allen (Casey Affleck) får en ny postering mitt i getingboet ser han fram emot att få göra skillnad, men vi i publiken har redan insett hur naiva hans ambitioner är. Allen har blivit utsedd till måltavla i en kupp, där en ohelig allians av bovar och korrupta poliser ska döda honom för att avleda uppmärksamheten från ett brott som beställts av den ryska maffian.
Det känns inte som någon slump att Hillcoat ligger bakom den nattsvarta framtidsskildringen "Vägen" från 2009. Trots att "Triple 9" utspelas i nutid så skildrar den också ett slags postapokalyps, ett samhälle utan några spår av rättssäkerhet eller medmänsklighet.
Det är en intressant värld att kliva in i, nästan helt befriad från den våldsglorifiering och stilisering som annars hemsöker genren. Men Hillcoat misslyckas helt med att befolka den med riktiga människor – trots att han har tillgång till en hel arsenal med begåvade skådespelare (Chiwetel Ejiofor och Anthony Mackie i synnerhet). Personskildringarna är tunna och oengagerande, och tillsammans med den svartsynta världsbilden gör det "Triple 9" till en djupt deprimerande film.
Det hjälper inte att Kate Winslet sveper in i tuperat hår och beordrar mord och tortyr, i rollen som rysk maffiaboss. Hillcoats film är och förblir ett stycke stendöd nihilism.
Karin Svensson/TT
Personskildringarna är tunna och oengagerande.