Potentiell fullträff som snubblar på mållinjen

För något år sedan samlades hbtq-personers berättelser om att komma ut under Twitter-taggen #kommaut och på en blogg med samma namn. Flera skribenter uppmärksammade det faktum att de tvingats komma ut inte en gång, utan flera.

I Xavier Dolans filmatisering av pjäsen "Tom at the farm" passerar komma ut-tvånget dödens gräns.

Dolan har regisserat filmen och spelar själv Tom, en ung man som efter sin älskades död beger sig till hans familjehem på den kanadensiska landsbygden för att närvara vid begravningen.

Krisen blir omedelbart ett faktum när det visar sig att hans pojkväns broder har ljugit ihop ett heterosexuellt liv åt sitt frånvarande syskon för att inte uppröra deras ensamstående mamma.

Motvilligt blir Tom en del av lögnen och snart är han fast i ett märkligt och våldsamt förhållande där brodern utövar såväl känslomässig utpressning som en destruktiv attraktion på den efterlämnade.

Den dödes hemlighet, och Toms behov av att sörja, blir motorn i ett händelseförlopp som snart har spårat ut i kidnappning och misshandel.

Huvudpersonens situation är grotesk och man kommer på sig med att undra varför han inte bara packar sin väska och traskar hem längs den regniga kanadensiska landsvägen.

Kanske är det lättare att smälta historiens premisser när de ramas in av en scen snarare än en bioduk, men Xavier Dolan är en djävulskt skicklig berättare.

Han är på väg mot en fullträff, men snubblar på målsnöret. Efter filmens final lämnas publiken med en känsla av att dramats hårt samsade knopar förblivit olösta.

Carl Cato/TT