Älskad. Ingrid Bergman var sin tids mest älskade skådespelare. Foto: Lennart Nilsson / TT /.
Det har blivit allt populärare med dokumentärer – även på bio. Den här gången är det den bländande filmstjärnan Ingrid Bergman som porträtteras. Och det är ett tidsdokument som känns äkta rakt igenom.
Anledningen är förstås att Stig Björkman fått tillgång till all det material som Ingrid själv sammanställde. Hon var en entusiastisk amatörfilmare och sparade allt material till sina barn och eftervärlden.
Det som är ändå intressantare är förstås att Ingrid var en så flitig brevskrivare. Hon korresponderade livet igenom med sina barndomskamrater. Hon hade också en intensiv brevväxling med sina vänner från tiden i Hollywood.
I dagens värld mejlas det ju betydligt mer ofta. Men det sparas sällan och blir ändå mer sällan till långa beskrivande texter om hur livet artar sig.
När det gäller personen Ingrid Bergman är jag som cineast relativt väl bevandrad i hennes karriär. Men det är mycket som är nytt för mig när det gäller det privata.
Ingrid Bergman började ju sin karriär som statist och gick sedan en teaterutbildning och fick sitt genombrott i Sverige.
Hollywood kallade och Ingrid, som beskriver sig själv som en flyttfågel, lämnade man och dotter i Sverige och tog båten över Atlanten.
Hon växte ju också snabbt ut till en megastjärna som också fick en Oscar för sin insats i ”Gasljus” mitt under brinnande världskrig. Annars är det ”Casablanca” som ligger mig närmast om hjärtat.
Mannen Petter och dottern Pia flyttade sedan också till USA, där Petter utbildade sig till hjärnkirurg.
Hon blev sedan en av dåtidens mest skandaliserade kvinnor när hon blev förälskad i den italienska regissören Roberto Rossellini. De gifte sig och fick tre barn. Hon gjorde ett flertal filmer med honom men det blev inga succéer
Den tiden är också intressant med dels Ingrids egna filmer, dels genom de journalfilmer som visar hur hon och barnen ständigt jagades av paparazzifotografer.
Det är också mycket intressant att höra de fyra barnen som vuxna, hur de upplevde relationen med sin mamma.
Helt klart valde hon skådespelarkarriären först men där finns ändå en kärlek som lever kvar.
Jag kan inte heller klandra Ingrid Bergman för hennes livsval. Hon säger själv att hon inte ångrar något hon gjort. Det enda hon ångrar är det hon inte gjort.
Helt enkelt en stark kvinna som levde sitt liv passionerat och förtjänar att för alltid bli ihågkommen.
Jag ska inte berätta mer om Ingrid Bergmans liv, det är bättre att du ser filmen själv. Hon skulle för övrigt ha fyllt 100 år den 29 augusti.
Det är också mycket intressant att höra de fyra barnen som vuxna, hur de upplevde relationen med sin mamma.