"Vi for upp med mor."
Titel: Vi for upp med mor
Författare: Karin Smirnoff
Förlag: Polaris
Det är inte många debutanter som blir Augustprisnominerade, men det lyckades Karin Smirnoff från Piteå med. Författaren hyllades för sin språkligt egensinniga stil, skriven delvis på västerbottnisk dialekt och talspråk i en genre som hon själv kallar glesbygdsaction.
I ”Jag for ner till bror” åkte Jana hem till den fiktiva byn Smalånger mellan Skellefteå och Umeå för att rädda sin alkoholiserade tvillingbror Bror. Nu har modren dött och ska begravas i sin hemby Kukkojärvi. Jana får fortsätta att ta hand om sin bror, för i samband med modrens begravning sugs han in i Gemenskapen, en religiös sekt som liknar læstadianism. Jana bestämmer sig för att bli kvar i byn och vänta på ett tillfälle att få hem Bror. Den norrbottniska byn är precis som Smalånger befolkad av många människor med problem. Byn styrs av pastorsilas , en patriarkal präst som bevakar församlingens renlevnad. De bybor som vägrar delta blir mobbade och Jana börjar förstå mer av modrens historia.
Det är lite tröttsamt med de norrländska schablonerna, där det till exempel är normalt för de flesta att supa skallen av sig. En ljusglimt är Jussirahanni som hanterar både vällingflaska och kalvarna i fuset med samma varma hand. Uppföljaren har samma driv som den första romanen och slutar med en cliffhanger, så vi får vänta till nästa bok för att få veta hur det går.
Maria Eriksson
"Hjortron och hjärtan".
Titel: Hjortron och hjärtan
Författare: Eva Swedenmark och Annica Wennström
Förlag: Lind & Co
Feel good så det bara stänker om det är det i Eva Swedenmark och Annica Wennströms femte roman om familjerna kring restaurangen La Stella i Östersund. Det är hela tio år sedan den förra boken men tack och lov finns en lista över alla inblandade och deras relation till varandra. Den nyttjade jag flitigt.
Allt kretsar kring passioner, av olika slag! Vad sägs om en familjemeny med ankfilé med apelsinsky och gräddig potatisgratäng med chevré? Eller varm choklad med konjak eller kaffe med whisky, vispgrädde och amaretto-choklad? Det sistnämnda ingår i den spontane och karismatiske Marios planer för den nya restaurang som han vill starta i Åre, med en pannkakeria för sugna friluftsmänniskor.
Hans ex Liselotte dras in igen i sina barns italienske fars nät och naturligtvis också hennes syskon och föräldrar. Den äldsta generationen inser att det är dags för förändring och den yngsta väljer och vrakar bland framtidsmöjligheter. Alla har respektive eller förälskelser som påverkas av kreativiteten och entusiasmen för nysatsningen.
Texten varvas frikostigt med recept, väl många faktiskt. Men tråkig blir läsningen aldrig, det är underhållning från första till sista sidan. Man hänger med av bara farten när radarparet Swedenmark/Wennström tar ut svängarna bland delikata rätter och mänskliga begär.
Det känns absolut som om berättelsen om Mario och hans klan kan få en lika dramatisk fortsättning.
Inger Lundqvist
"Den skrattande hazaren".
Titel: Den skrattande hazaren
Författare: Kjell Eriksson
Förlag: Ordfront
Eftersom han inte bara är författare utan även trädgårdsmästare vet Kjell Eriksson vad yrkesmässigt växelbruk är och i "Den skrattande hazaren" låter han även sin gamla hjältinna Ann Lindell göra både det ena och det andra. Fast i hennes fall är det ofrivilligt, för alla år som polis har krävt sin tribut. Hon har upplevt, sett och druckit för mycket och försöker nu rädda sig själv genom att sluta vid Uppsalapolisen och flytta ut till en by där hon arbetar på ett mejeri och suktar efter ett mer bestående förhållande med den kärlek som tycks vilja hålla henne på armlängds avstånd.
Emellertid brinner byns gamla skola, den som fungerat som asylboende. Branden kostar tre människor livet och den uppstod inte av sig själv. Polisen i Ann Lindell får nytt liv och tillsammans med sin gamle kollega Sammy Nilsson försöker hon ta reda på vem eller vilka som tände på.
Behöver det sägas att även Sammy har ett trassligt privatliv, med en hustru ur överklassen som nu tycks vara på väg att lämna honom och en känslig själ som har fått nog av våld och ondska? Platsar inte lyckliga människor i en polisroman?
Nå, upp nystas en historia av rasism, komplicerade grannrelationer och infekterade familjeband. Den är väl beskriven, men under sin senare del ganska många sidor för lång. Det hindrar inte att Ann Lindells återkomst gärna får bli mer än tillfällig och ske med avdammad polisbricka.
Olle Lundqvist