"Ett hemligt liv".
Titel: Ett hemligt liv
Författare: Seth Mattsson
Förlag: Historiska media
Kriminalromaner är en bred genre. Från de mest konstruerade och invecklade intriger till enklare och någotsånär realistiska. Seth Mattssons böcker om de brott som Malmöpolisen Douglas Palm har att ta sig an hör definitivt till den senare kategorin.
Den senaste utspelar sig i 50-talets mitt. Tidsatmosfären kan anges i att polisbilarna knappast går att pressa i mer än hundra kilometers fart om så krävs, och jag vet inte när jag läst en bok där det röks så vansinnigt mycket cigaretter.
Annat är mera tidlöst. Som att klara ett haltande privatliv som kan stjäla energi från de arbetsuppgifter som finns att klara av. Eller motsatsen, att jobba över för att slippa gå hem till en lägenhet som frun har lämnat för att sköta sin gamle far men inte verkar vilja återvända.
Titeln på Seth Mattssons senaste verk är "Ett hemligt liv". Den syftar på det faktum att homosexualitet på den tiden alltför ofta måste hållas hemlig. Ordet ”homofil” har nog inte heller förekommit i just någon fler nutida roman än denna. Ett par svåruppklarade mord visar sig alltmer ha ett sådant samband. Frågan är bara hur.
Douglas Palm och hans arbetslag lyckas givetvis lösa gåtan, för de båda morden visar sig hänga samman. Som läsare har jag haft god behållning av att följa med längs vägen. Romanen har en tragisk upplösning. Men frågan är om Malmöpoliser av idag har enklare arbetsuppgifter nu än då. Det verkar tveksamt.
Stefan Holmberg
"Hon som måste dö".
Titel: Hon som måste dö
Författare: David Lagercrantz
Förlag: Norstedts
Vad har hänt med Lisbeth Salander? Varför tvekar hon? Hon hade ju läge för att ta livet av sin tvillingsyster? Systern, Camilla, skulle ju inte tveka att göra detsamma mot Lisbeth. Titeln på David Lagercrantz sista bok i Millenniumserien, "Hon som måste dö", skulle kunna syfta på dem båda. Och vem är den döde tiggaren, han med amputerade fingrar och de extraordinära musklerna?
Frågorna hopar sig och sedan brakar det loss. Lisbeth Salander förföljs och förföljer och där finns Mikael Blomqvist och Jan Bublanski och många andra ur Stieg Larssons och Lagercrantz persongalleri och flera andra därtill, ingen slätstruken och alla i något avseende exceptionell. Några har rent av supergenen.
"Millenium"-serien är inte så lite elitistisk.
Där finns Mount Everest och vad hände egentligen där uppe, den där toppattackdagen? Kan man sin Göran Kropp är det inte svårt att förstå varifrån David Lagercrantz hämtat den ryske bergsguiden och den amerikanska multimiljonärskan.
Inte heller den här gången förvaltar Lagercrantz Stieg Larssons arv illa. Lisbeth Salander är lika övermänsklig och nästan lika oförsonlig som vanligt, Mikael Blomkvist hamnar i säng med nya kvinnor och när upplösningen kommer är fyrverkeriet av action och våld så sprakande att man, hur spännande och underhållande vägen dit än varit, är snudd på tacksam när Lisbeth avslutningsvis uttryckligen deklarerar att hon härmed sätter punkt.
Kan man lita på det?
Olle Lundqvist
"Den vita boken".
Titel: Den vita boken
Författare: Han Kang (översättning: Anders Karlsson och Okkyoung Park)
Förlag: Natur & Kultur
Den sydkoreanska författaren Han Kang fick sitt genombrott med romanen ”Vegetarianen” som belönades med Man Bookerpriset 2016. Jag tyckte mycket om den, men det här är en helt annan typ av bok (123 sidor tunn), som kan behöva en omläsning för att landa. ”Den vita boken” är skriven på vacker prosadikt och består av korta stycken där vita saker blir till reflektioner över livet - lindor, spädbarnsskjorta, salt, snö, is, måne, ris, vågor, Yulanmagnolior, vit fågel, vitt leende, vitt ark, vit hund, vitt hår, svepning.
Den delas upp i tre delar med rubrikerna, "Jag", "Hon" och "Allt vitt". Jaget befinner sig i en kall och snörik stad i Europa som blev totalförstörd under andra världskriget (kanske Warsawa). I den nya staden blir hennes minnen mycket starkare. Hon föddes som det tredje barnet i en familj, två barn föddes för tidigt och dog. När hennes storasyster föddes var hennes mor ensam och när hon såg in i hennes mörka ögon mumlade hon: "Dö inte för guds skull. Lev!".
Kang tänker sig att om systern inte hade dött hade hon inte funnits. I andra delen låter hon den döda systern få plats och genom hennes ögon upplever hon världen. Det för tankarna till P-O Enquist som ofta i sina romaner återkommer till sin dödfödde bror och blandar ihop sin identitet med den döde broderns. Hur hanterar vi livets sorg och smärta? I Kangs poetiska bok med vackert omslag lyfter hon fram att ritualer kan hjälpa oss att stå ut med det smärtsamma till skillnad från tystnadskulturen.
Maria Eriksson