"Hamilton beach".
Titel: Hamilton Beach
Författare: Linda Olsson
Förlag: Brombergs
Det är Auckland, föga förvånande eftersom författaren, född och uppvuxen i Stockholm, sedan många år också även bor i Nya Zeelands största stad. Och det är Hamilton Beach, en av dess stränder vars namn också är titeln på Linda Olssons nya roman. Det är hit dess huvudperson Helga ständigt återkommer, för det mesta full av vemod.
Därtill finns anledning, för detta är en berättelse om kärlek som förbyts i sorg. Efter en bilolycka står Helga utan sina mest älskade, mannen och deras dotter.
I en parallellhistoria finns också Wills, en yngre man med krånglig tillvaro. Mamman till hans barn är missbrukare och han har svårt att hinna med både arbete och omsorgen om sin dotter.
Jo, det händer saker, och inte bara i Auckland. Helga drar också till Paris och man ska väl inte säga något spydigt i stil med ”varför inte Säffle?”, men känns inte Paris lika mycket schablon som Rom och New York? Så blir heller inte historien, så full av starka känslor den än är, särskilt engagerande. Det är sida efter sida av minnen och melankoli och visst: där finns också antydan om ljusning och hopp. Men huvudsakligen dystert är det lika fullt, så till den grad att man undrar hur länge den här romanen kan kan fängsla en ordinärt uthållig läsare.
Det skriver jag, väl vetande att Linda Olssons är en av husets favoriter. Men ingen kan vara på topp för jämnan och den här gången blev det för stillastående.
Olle Lundqvist
Krokodilväktaren.
Titel: Krokodilväktaren
Författare: Katrine Engberg (översättning: Margareta Järnbrand)
Förlag: Forum
Danskan Katrine Engberg slog stort i sitt hemland när hon debuterade med ”Krokodilväktaren”, den första i en serie om två poliser i Köpenhamn. Hon fick flera priser och boken har översatts och ges ut i sjutton länder.
Hennes radarpar är inspektörerna Jeppe Kørner och Anette Werner.
En ung vacker flicka (varför ett så vanligt offer?) mördas och ristas illa i ansiktet innan hon tas av daga. Makabert. Handlingen cirkulerar sedan kring en äldre kvinna, Esther, hyresvärden i det hus hon bor i, grannar, offrets föräldrar och andra som finns i hennes närhet. Morden blir naturligtvis fler och likaså antalet misstänkta och inblandade. Att Esther skriver på ett manus där mördaren verkar ha kopierat handlingen komplicerar utredningen.
Det ska handla om polisinspektörernas kamp och deras privatliv, men Anette blir mest en figur i marginalen och desto mer koncentreras kring Jeppe, en ömklig, nyseparerad figur som mest blir patetisk, inte minst hans sexuella tankar, begär och självupptagenhet.
Deckarens upplägg är snårigt men klart smart tänkt. Däremot är de makabra detaljera onödigt utförligt beskrivna. Läsaren behöver all koncentration för att hänga med i svängarna.
Jag kommer nog inte att läsa de kommande delarna i Köpenhamnsserien och tror inte heller att "Krokodilväktaren” hamnar på den hylla där eventuellt lässugna bekanta brukar låna böcker som jag tycker är riktigt bra.
Inger Lundqvist
Gun Love.
Titel: Gun Love
Författare: Jennifer Clement (översättning: Niclas Hval)
Förlag: Albert Bonniers förlag
Jennifer Clement är en amerikansk-mexikansk författare som har skrivit om våldskulturen och kvinnors utsatthet i Mexico (En bön för de stulna). Hon är ordförande i PEN International och med "Gun Love" ger hon sig in i den amerikanska vapendebatten och handeln över gränsen.
Titeln är en perfekt sammanfattning av romanen om 14-åriga Pearl som bott med sin mamma i en Mercury Topaz i en trailerpark i Florida i hela sitt liv. Mamman kom från ett rikt men kärlekslöst hem, blev som tonåring gravid med en gift man och rymde hemifrån med bilen och bebisen utan att någonsin återvända. Hon uppfostrar sin dotter kärleksfullt, lär henne att drömma och ser uppsidan på de flesta svårigheter. Hon arbetar som städerska vid ett sjukhus för veteraner och har förmågan att se det trasiga och sorgsna under ytan på dem hon möter. Men det gör också att hon ständigt blev hoprörd, skakad som en milkshake med fel slag människor, förklarar Pearl när mamman väljer fel pojkvänner. De flesta grannarna, även prästen, är kriminella och försörjer sig på vapenhandel och droger, men där bor de som blivit fattiga på grund av sjukdom och höga läkarkostnader. Romanen är lättläst med ett poetiskt och suggestivt språk som trovärdigt gestaltar Pearls livsöde. Tack vare sitt underifrån-perspektiv blir den ingen eländesskildring trots det tragiska temat.
Maria Eriksson