Oscarsbidrag. Pawel Pawlokowskis "Ida" är Polens bidrag till Oscarsgalan i kategorin bästa icke engelskspråkiga film. Foto: Folkets Bio
Anna växer upp i ett kloster på den polska landsbygden under tidigt 1960-tal och förbereder sig på ett liv som nunna.
Men abbedissan, som kanske vet mer om den föräldralösa Annas mystiska bakgrund än hon ger sken av, insisterar på att Anna tar kontakt med sin enda levande släkting innan hon avger sina löften och Anna lär känna inte bara mostern Wanda utan sig själv, sitt land och en värld utanför klostrets stängda dörrar.
Wanda är en frigjord intellektuell kvinna som försöker utplåna smärtsamma minnen med hjälp av sprit och sex. Anna blir initialt en påminnelse om allt hon försökt förtränga och är därför inte välkommen men sakta men säkert får de hemska minnena komma fram igen och de båda ger sig ut på en resa för att kartlägga exakt vad som skedde och var, för att de sedan ska kunna gå vidare.
Det som sedan utspelar sig är en smärta och en vrede som skriker lågmält men ihärdigt mot filmens plågsamt vackra svartvita bilder som grund.
Kylan ligger i luften i varenda bild och letar sig in under huden medan Ida, som Anna egentligen heter, besöker kalla kyrkor, dragiga gårdshus och nedkylda lägenheter medan hennes ögon öppnas mer och mer för Polens strikt katolska och anti-semitiska sida, ett kyligt, uteslutande arv från andra världskriget.
De träffar en jazzsaxofonist på vägen som symboliserar den nya tiden, sextiotalets nya våg av ungdomskultur och fritänkande. Han blir kär i Anna och under de stunder där de är tillsammans är kylan inte så påtaglig. Det finns hopp.
Caroline Hainer/TT
