Sven Nordqvistssagor om Pettson och hans katt Findus hör till den svenska barnlitteraturens populäraste verk.
Att den här filmen sedan är en tysk produktion ska naturligtvis inte spela någon roll. Även om det alltid är lite irriterande när dubbningen inte riktigt stämmer mot de tyska skådespelarna.
Felet är meratt det händer så lite. Ska barnen kunna hålla sig stilla i 1,5 timme fordras det betydligt mer än att Pettsson drattar på ändan, att arga Gustavsson drattar på ändan betydligt oftare och att Findus hittar på lite bus bland allt ätande av pannkakstårtor.
Det är faktiskt bäst från början när Pettson hittar sin lilla förskrämda kattunge. Eller egentligen är det ju grannen Beda som hittar honom.
Det är riktigt kul, speciellt när Pettson förstår att begåvats med något så sällsynt som en talande katt.
Det finns juockså med en tupp, en räv, några hönor och naturligtvis de listiga mucklorna.
Men allt för ofta blir det stillastående och jag kan inte heller påstå att de musikaliska numren är något jag jublar över.
Av skådespelarna känner jag förstås igen Marianne Sägebrecht som för 25 år sedan var så charmig i ”Bagdad Cafe”.
Hon har fortfarande kvar glimten i ögat och passar bra som Beda Andersson.
Men som helhet känner jag ändå att det är lika roligt för ungarna att få höra mamma eller pappa läsa böckerna som att se det här på bio.