Uttrycket historisk mark syftar ofta på mycket välkända platser. Exempelvis när nu det dystra minnet av första världskriget mest bekanta slagfält skulle uppmärksammas.
Men alla orter och platser har sin historia. I Skellefteå har älven alltid spelat en central roll på många sätt. Förr erbjöd den basföda genom fisket och transportmöjligheter som underlättade för handel och övrig begynnande företagsamhet. I dag ses den mera som en trivselfaktor – möjligtvis undantaget tillfällen när vi hamnar i segslitna trätor om broars placering, eller inför spekulationer om att kraftverksdammar kan brista.
I dagarna har andra upplagan av häftet "Sevärt längs Hälsans stig" utkommit. En arbetsgrupp med lokalhistoriskt kunnigt folk gör en fingerad rundtur från Älvsbackabron i öster till Mobackadammen i väster. Takten i "promenaden" varierar.Läroverket, det vill säga nuvarande museet, lämnas helt därhän; bygget av E4-genomfarten med Viktoriabron ges också marginellt utrymme jämfört med sina västligare och kulturellt mer intressanta föregångare.
Men på det hela taget en saklig och innehållsrik skrift, informativ inte minst genom de fina bilderna från förr. Som när ett notlag från Myckle drar not efter lax år 1953. De ännu ofängslade strömmarna suger tag och påminner om hur exploaterad natur i utvecklingens namn alltid har sitt pris.
Stefan Holmberg
